måndag 31 december 2007

Gott Nytt År!



I kväll är det då åter dags att fira ut det gamla året och välkomna det nya 2008 med stort pompa och ståt. Röda mattan rullas ut, fracken tas på och balhatten dammas av. "Amatörernas afton" brukar den i folkmun kallas. Det är årets andra dag att slå till med en rejäl "hattrullning" och bli rejält på pickalurven. Midsommarafton är förstås den första dagen då toffelhjältar och andra sammanväxta par som inte har två viljor kan släppa loss och för en gång skull bli lite mindre vid sinnenas fulla bruk. Eller nu överdrev jag nog rätt mycket, men bara lite i vissa fall. För i många hem är det nog mer eller mindre så här, en liten promille eller procent av Sveriges befolkning. Att få för sig att gå ut och festa med kompisar, arbetskollegor, fotbollskompisar etc, när man är stadgad förekommer inte alltid i vissas vokabulär.

Men när det gäller midsommar och nyår undantas denna "regel".

Nyårsfesten har planerats månader i förväg kanske även år för att inget ska gå fel, champagnen ligger på kylning, fracken har lämnats in på kemtvätt ett par gånger, bord och extra stolar är lånade/hyrda av släktingar, festhattar är köpta, hummern är fiskad, gåslevern inköpt och nyårslöftena är noga uttänkta och nedskrivna i den egna boken. Nu glömde jag nästan det viktigaste - nyårsraketerna! Utan dem ingen nyår, denna sysselsättning vid tolvslaget kan man ju inte missa. Raketer för flera tusen kronor (den snåle nöjer sig med ett par hundra kronor) ska noggrant väljas ut - och helst provskjutas några månader innan.
Inget kommer således gå fel! Man kan undra vart spontaniteten och oförutsägbarheten tog vägen? Ja, må låta bitter och dryg men jag vill ändå försöka framföra min högst personliga åsikt även om jag inte gjort några större empiriska studier.

Något som i alla tider bara är tillåtet att äta på Nyårsafton (finns en lagtext om detta) är faktiskt rätten Black & White. Oxfilé med två olika sorters sås. Dryck till detta är dock valfri och man får inga dagsböter om man chockar kroppen med en pilsner. Gärna någon ljus variant som är lättdrucken (det är ju trots allt bara andra gången det här året som många dricker någon alkohol, varför ta någon svårdrucken öl som ale eller någon ännu mörkare variant då...).

Har jag nu lyckats missa något eller gjort någon illa berörd så ber jag om ursäkt!

Nu återstår bara att önska samtliga Pilsnerklunks läsare ett Gott Nytt År och ha en trevlig fest i kväll, det ska jag försöka ha...

Vi återkommer med lite årsbästalistor om allt möjligt i mellandagarna.


/P

torsdag 27 december 2007

Lika som bär eller inte?

Lindsay Lohans körkort allra längst ned, bilden ovan är tagen efter att hon blev av med körkortet efter att hon försökt köpa ut pilsner till lillsyrran.


Tävlingsätning vs ölhävning


Efter de två avslutande - och smått lysande - avsnitten av "Ett gott parti" råkade jag ha kvar tv:n på om tävlingsätning.
Tror inte att mina "rekord" med tre korvar på Maxi eller fem smala Dennis-korvar på säg sju minuter räcker till pallplats...
Kanske ska anordna en ölhävartävling istället, går det inte så bra i tävlingen blir man väl lite knall i varje fall...
OBS! Mannen på bilden ovanför har inget med tävlingsätning att göra, utan äter en PIROG för första gången.
/P

Sten "Taxi" Jonsson - en stor man!


I lördags var jag och några andra på Jägersro. Gissa vem som återigen var grindmästare (öppnar grinden för hästägare och övriga som ska upp i vinnarcirkeln)? Jo, Sten "Taxi" Jonsson i full tomteutstyrsel! Förra gången jag var där hade han sin vanliga jättestora cowboyhatt...
Men undrar om inte detta tog priset ändå?! Imponerande att stå där hela dagen i den varma klädseln.

Men "Taxi" är ju en man som har många strängar på sin lyra. Och det mesta han tar sig för blir ju guld.

Det bevisar han ju om inte annat som ständig sidekick till Filip & Fredrik i "Ett herrans liv", som grilloljeindränkt badare som förvandlas till popcorn i "HippHipp" eller varför inte som rutinerad klubbledare för Helsingborgs IF i "Wallander - Täckmanteln".

Och då har jag inte nämnt taxibolaget han drev under många år, hans otaliga urklippsböcker han visade upp i "100 höjdare!" eller de många närradiosändingar, bara för att nämna något denne pigge, lite satte 67-åring berikat oss med.


/Bertil Nilsson

måndag 24 december 2007

Veckans bästa missförstånd...


... måste väl ändå flintispopparen Moby stått för när han skulle fått ett fan istället för en fläkt.
Ålanöten valde dock det senare...


fredag 21 december 2007

Leo - en film som inte handlade om fotbollsspelaren LEO Messi!


Ibland blir man blåst på konfekten. Några gånger om året går man på en riktig nit. I kväll var en sådan när jag och en kompis gick på bio för att se rullen "Leo", som vi inte visste så mycket om.

Jag hade hört ryktesvägen att den skulle handla om Barcelonas nyvunne hjälte Leo Messi och hans uppväxt och framgångssaga med destination Barcelona. Snacka om att vi blev dragna i den långa näsan. Filmen "Leo" handlade inte alls om fotboll, det var i stället en mörk berättelse om hämnd i 08-land. Leos flickvän blir antastad i korvkön av en uppkäftig lirare, och stryker med oflyt till slut med på kuppen.

Leo blir knäckt och försöker gå vidare i livet, men det går inte. Hans polare lockas in av honom i sin hämndhistoria och rätt som det är blir tre två rätt snabbt.

Allt ser dystert ut och ingen återvändo finns för historien som känns som en blandning av en förorts-Dexter korsat med Tarantino-hämnd i Death Proof och svenska "höjdar-b-filmer" som Blå måndag (dock besparas vi en flintskallig Eva Röse och omotiverade t-shirt-byten från vit till svart färg) och Hjärta av sten.

Med skakig kamera, dåligt ljud, låg budget, massor av ketchupblod och en jävla massa löspluggskott blir det ändå drygt sjuttio minuter som är någorlunda gripande och hemska.

Men det är ändå svårt att släppa att jag och min kompis gått miste om att få återse Messis "Guds hand" i repris till förmån för Josef Fares skådisdebut.

/P


torsdag 20 december 2007

Fiskögon är det nya heta partytricket...


... eller vad är det mannen på bilden har som accessoar till drinken?!

En tidig fluga/partytrick var att försöka hålla fast en kapsyl framför ögat men detta tar nästan priset i rolighet. Det nya heta partytricket december 2007 är riktiga fiskögon.

Man har ju full förståelse för att han druckit lite alkohol innan han bestämde sig för att tidigarlägga tisdagsfiskmåltiden med att skära loss ögonen på abborren han fiskat några timmar innan.

Hans fruga blev dock inte lika glad när hon kom hem från nattskiftet, fiskögonen visade sig sitta kvar en hel vecka.
/P


När Theo ryter till står Stockholm still.


Theo Rosén har inte bara motflyt i tv-serien "Ett gott parti". Nu trilskas Tv4:s tablåchefer med att ha fintat bort elfte avsnittet i serien till förmån för nåt annat mindre angeläget.

"Bonde söker fru" smashade ut Theo förra veckan, denna veckan vinkas han av för offside till "Spice Girls Reunions" fördel istället. Världen är inte rättvis! I nästa val ska jag rösta på Theo Rosén, tills dess smyger jag in julen och dricker en julfolköl samtidigt som jag spelar Loa Falkmans utsökta version av "O helga natt", om inte annat så i protest mot Scherman och hans smaklösa undersåtar...


//P


måndag 17 december 2007

Ölare somnade under bordet på krog...



En sån bravad som liraren utfört i artikeln nedan har man INTE råkat ut för än i varje fall.

Känns ändå en smula komiskt på många vis - och på nåt sätt ganska oförargligt. I Umeå verkar det dessutom vara söndagen man går ut och inte som vanligt folk på fredagen eller lördagen...
Jag tror dock att han gick ut på fredagen eller möjligtvis lördagen, mest för att slippa betala entré mer än en gång...

Nedanstående artikel är hämtat från Aftonbladets Umeå-del.


Man i 25-årsåldern larmade polisen

En berusad man somnade på krogen O´Learys.
När han vaknade upp vid 5-tiden på måndagsmorgonen var han inlåst i den öde kroglokalen.
– Han ringde oss och hade ingen aning om på vilken krog han befann sig. Vi bad honom titta ut och berätta vad han såg. På så sätt kunde vi räkna ut var han var på, säger Kenneth Jonsson på Umeåpolisen.
Mannen hade somnat under ett bord på söndagskvällen och krogpersonalen hade missat honom när de stängde.
Med hjälp av ett vaktbolag kunde polisen få ut mannen i 25-årsåldern som fortfarande var kraftigt berusad. Han fördes till polisstationen för att sova ruset av sig.
– Han sover här fortfarande, sa Kenneth Jonsson vid 09-tiden på måndagsmorgonen.

fredag 14 december 2007

Lena får rollfigur i ny dramaserie.


Efter succén i "Bonde söker fru" planerar produktionsbolaget Stockholm-Köpenhamn göra en svensk version av "Ugly Betty" med den före detta "bondfångaren" Lena Granström, som var så nära att få åka med Fredrik Karlsson från Laholm till Cypern.
Det är fortfarande manus-strejk i USA och de svenska produktionsbolagen vill inte vara sena med att tjäna en extra hacka på att göra en svensk variant.

- Det känns fantastiskt, utbrister Lena när Pilsnerklunk meddelar henne den glada nyheten.
- Jag har alltid längtat efter att bli skådis, nu får jag ju dessutom möjligheten att "hitta kille" inofficiellt, hehe...

Vad inte Lena vet är att "ärkerivalen" Fredrik Karlsson förväntas vara en av skådisarna som kommer försöka fånga Lenas hjärta i tv-serien: - Jag hoppas vi kommer lära känna varandra bättre, förklarar Fredrik sig blygt.

Premiäravsnittet är inte färdiginspelat än men det sägs gått "hett" till i inspelningsstudion.

- Det är inget jag vill gå in på närmare, säger Lena Granström, som i en repititionspaus är lite orolig över sina grisar hemma på Gotland. - Jag hann bara mata den ena spjuvern i förgår innan jag åkte iväg, hoppas farsan gör resten av grisgörat!

Den svenska versionen av "Ugly Betty" kommer första säsongen innehålla tolv avsnitt och sändas i Kanal5 med start i mars.

Som slutord hoppas Lena att serien blir en succé.

- Ja, hoppas alla som följt "Bonde söker fru" ser en likhet i den nya serien. Jag är förväntansfull och hoppas att jag får upprättelse.

Vi lämnar Lena Granström precis innan hon kommer filma kyss-scenen med Fredrik Karlssons rollfigur i den svenska versionen av "Ugly Betty" när hon fyndigt säger:

- Hoppas han lärt sig något efter Cypern-resan med den förskräckligt tatuerade Sofia, och då menar jag inte hans rallyäventyr på stranden...

Dryckesutbudet på Nobelfesten...



... var sparsmakat enligt Tv4:s utsände spritexpert Steffo Törnqvist. Det var Stewart- och Jack Daniels-whiskey, Gordon-gin och några andra mer eller mindre rumsrena sorter som komplement till alla skumpa som de lutrade besökarna lät bota "träsmaken" med.

När det gäller öl och pilsner så var det lite oväntat Robert Gustafsson som stod för bryggningen och filtreringen av färskölen genom sin gamla strumpa han hade i Spendrups-reklamen för några år sedan. Som lite omväxling på alla hostningar och harklingar han brukar få utöva på stora galaföreställningar...

På bilden nedan visar han glatt upp hur hela fulölsprocessen går till för den amerikanske nobelpristagaren i fysik, som dock bara gav det nybryggda ölet tre klunkar.


//P

torsdag 13 december 2007

Nobel-menyn 2007

Pilsnerklunk synar Nobelmenyn uti fingerspetsarna...

Förrätt

Pekingsoppa i klump, en rolig clownmorotsnäsa, knaperstekt fläskskiva plus en rejäl klick McFeast-dip.

Huvudrätt

Två skivor tjocka leverpastejbitar med en tre gånger ompacketerad prinskorv från ICA snyggt garnerad på toppen i en tandpetare, bredvid detta en bit gul Princess-tårta med oregano, plus en orensad tunn minimorot från McDonalds i bakgrunden. Väldigt snyggt!

Dessert


Nobelkockarnas egen form av Banana split: En kula vaniljglass med en maräng på en bit rågknäckebröd och tre hallon och ett snyggt klippt persiljablad.

Fem klunkar sammantaget!

//P

torsdag 29 november 2007

En afton med Joni Mitchell

Magnus Tingsek kom ur sina gömmor och gjorde en hommage till Joni Mitchell igår på Debaser i Malmö. Tingsek var dock inte allena. Fyra tjejer till som jag inte kommer ihåg namnet på var där och tolkade Mitchell-låtar. En av tjejerna var norska och rentav ihop med Mange T. De kommer få fina barn om de bestämmer sig för knoddar. Eller fina och fina. De komemr sjunga bra åtminstone. Har inte tänkt på det förut men Tingsek är faktiskt riktigt musikalisk med en glädje på scen som verkligen smittar av sig. Att han i vissa manér är löjligt lik Aston Kutcher är dock inte riktigt lika kul. Inte för honom i vart fall. Tingsek alltså.

Tummen upp annars för Debaser som gör dessa temakvällar 1 gång i månaden! Bra arrangemang måste jag säga. Upplägget är enkelt. De väljer en stjärna de vill hylla. Hylla gör de genom att visa en liten 1-timmes dokumentär på den valda artisten. Därefter uppträder 4-5 st mer eller mindre kända svenska/norska inbjudna artister med låtar ur stjärnans repetoar. Stjärnan igår var som sagt Joni Mitchell. Detta unikum som verkligen kunde förmedla en text med enorm känsla! Big yellow taxi är en låt som hag starkt rekommendera att införskaffa.

Det blev även en öl igår. En vanlig stor stark. Fabrikat har jag ingen aning om. Men antagligen Norrlands Guld. Den vet ni ju alla hur den smakar så det behöver jag ej gå in på. Lite smolk i bägaren blev det trots allt denna kväll. Vid hemgång så upptäcktes det att sambons cykel blivit stulen. Detta var givetvis mycket tråkigt. Att det innebar att vi fick gå igenom halva iskalla stan en onsdags-natt gjorde inte saken bättre. Dock fick vi se 2 killar i rastaflätor och skinkläder(hårdrocksstil) på vägen hem. Det var lite skrämmande men mest kul!

måndag 12 november 2007

Bäst på Fotbollsgalan...



... var överlägset Bengt Andersson i Blåvitt som slog till med att tömma baren under den sega kvällen. Under intervjun med Adam Alsing fick han ur sig de mest osammanhängande meningarna denna sida millenniumskiftet. Heja Bengan! Tack för underhållningen!

Hoppas du får i dig lite pyttipanna när du kommer hem till Kamratgården om tre dagar när Jesus-fyllan givit med sig...



lördag 3 november 2007

Annika Norlin - the hardest working woman in showbusiness...




En flitig sångerska som har många järn i elden är Annika Norlin also known as Säkert!. Denna ärtiga tjej släpper egna singlar från utmärkta debuten med jämna mellanrum och har varit radiopratare i P3. Hon gör också duetter med de flesta artister i de olikaste av genrer. Eller vad sägs om att hon dyker upp och sjunger fint i Petters "Logiskt", eller gör indiepop tillsammans med Montt Mardie på hans utmärkta dubbelalbum "Clocks" där den ena var ett duettalbum och kom i våras. Leta upp! En annan Leta upp-skiva är Dreamboys skrammelrockiga album där fröken Norlin också dyker upp och sjunger duett med bandets sångare i en fin Stockholmshymn. Annika gör ju även en duett på sin egen skiva med Martin Hanberg (Sibiria, Hospitalet,Vapnet mfl) på den poppiga "Sanningsdan".

Annika Norlin gör också en duett med Peter Jöback i "Han är med mig nu" på hans nya skiva, körar på Maia Hirasawas skiva, gör handklapp på Moneybrothers skiva, spelar bas på Anna Järvinens skiva, körar igen på Salem Al Fakirs remixskiva, brygger kaffe på Lars Winnerbäcks folkmusikpoppiga skiva. Ja, så fortsätter det på hela Sveriges artistelits många skivor.

Dessutom har hon skrivit en låt på Foo Fighters nya skiva, hon gör förtjänstfullt omslaget till Ken Rings nya alster, läser dikter i P3:s radioprogram "Christer", samtidigt som hon förstås får svara på det vedervärdiga och uttjatade "Moraltestet". Hon dyker upp i "Vi i femman" i SVT som domare, blir reserv i "På Spåret", sitter i heta stolen i "Postkodmiljonären", är statist i "Svensson, Svensson". Och så kommer hon få en stand-in-in-huvudroll till Roxana i andra säsongen av "Andra Avenyn"och hångla med den bekymmersfrie svenskläraren som just analyserat Säkerts!:s senaste singel, och sist men inte minst dyker hon upp som kompromislös superhjälte i nästa säsong av "Heroes" och gör även programledarrollen i Sportspegeln två söndagar i december. Hon kommer dessutom ingå i en testpanel där olika ale-sorter analyseras i programmet "Drickbart" i vår.

Ja, jag fattar inte hur tösen hinner med allt, det borde ju räckt med Säkert! och Hello Saferide.
Dessutom har hon redan bett en kompis köpa ut öl till sin läskeblaskspelning på Gröna Lund nästa sommar,

I höst ska Annika dessutom spela den manliga huvudrollen i Fröken Julie på Dramaten, Micke Persbrandt har lämnat Walk Over och först på reservlistan stod ju såklart Annika Norlin med stora bokstäver.

Ännu mer senare i höst kommer även fröken Norlin bli tvungen att sköta SVT:s texttv-service samtidigt som hon ska vara prao på Svensk Sudoku-tjänst och fylla fyra tidningar med potentiella siffror i rutor. Det blir nog lite stressigt men inte omöjligt.

Och senare i vår kommer faktiskt Annika Norlin även sitta bredvid Anders Kraft i TV4;s morgonsoffa i Nyhetsmorgon. Hon kommer även läsa nyheterna och köra vädret varannan dag.
På kvällarna kommer hon att döma hockey tre gånger i veckan och som avrunding blir det Djurgården-Färjestad i Globen.

Framemot vårkanten kommer Annika Norlin agera rådgivare åt Bosse Pettersson, Johan Mjällby och Thomas Nordahl i Champions League-studion.

Hon kommer även att vara joker i "Idol" samtidigt som hon, tro det eller ej, bli Lasse Lindhs duettpartner i Melodifestivalen. Glömde jag nämna att hon även ska dansa i Let´s Dance tillsammans med Lasse Brandeby som mot sin vilja är tvungen att ställa upp nästa år igen. Det stod nämligen i det finstilta texten: "Om du åker ut innan det är tre kvar är du tvungen att ställa upp och dansa nästa år med Annika Norlin från Hello Saferide och sitt kommande alias Säkert!". Ibland håller som sagt TV4 sina "stjärnor" (läs ej Anders Pihlblad) hårt om halsen...

Annika Norlin har många järn i elden, men inte tillräckligt många enligt henne själv för att inte hinna med tillräckligt mycket.

Och allra sist, behöver jag tillägga att det är Annika Norlin som skrivet denna text.

lördag 27 oktober 2007

Peter Swartlings skötebarn!


Känns dumt att kommentera Idol 2007 egentligen, men i kväll var det väl nästan självklart att en viss person skulle åkt ut. Det var det självklaraste på länge enligt egen utsago.


Men oktober 2007 måste såklart den mest malplacerade och soul(!)-och-vår-hesaste Joe Cocker-stämman vara kvar i tävling om Det Svenska Folket får bestämma.


För hur förklarar man annars att Sam Hagberth satt hur säkert som helst i kväll trots att han massakrerade Metallicas "Nothing Else Matters" till de allra minsta beståndsdelarna?!
För många hårdrockare som röstade med för mycket Lapinkulta-burkar framför tv:n månne?

Bowlingkväll i Zuperbowl-gård!




Millencolins nittiotalshit "Da Strike" eller de stolliga glidarna i "Kingpin"...

Ett fint tillbehör till den käre pilsnern, som passar som handen i handsken, är bowling. I goda vänners lag väcks tävlingsmänniskan till liv när man är exempelvis fyra personer på en bana och försöker sikta så bra som möjligt. Utan att ha några direkta förkunskaper går det utmärkt att visa upp sin egen teknik till hur man trakterar det tunga klotet.

En direkt norm för bowling är dock att inte vattna banan med det bruna guldet. Golvet är redan halt och dessutom får man inga poäng när man går för långt fram i banan.

Så i torsdagskväll var det jobbfest med förvånande bra uppslutning, och det var dags att ta på sig ett par fula bowlingskor som dröp av bowlingfotsvett. Det blev några strikes i första rundan för egen del, mot slutet av timmen blev det några vänsterhandskast också som presenterades, plus några misslyckade försök till skruvar...

När kvällen var som yngst blev det musikfrågesport med en José González-fingerfärdigt spelande bloggkollega på gitarr och en Hästveda-fotbollskämpande mittfältare som hans gitarrplockande motpol. Bra initiativ där 50-talet till 2000-tal avverkades med en låt från varje årtionde. Städerskorna på jobbet har tydligen redan anmält de bägge herrarna till nästa års Idol 2008...

Bowling-stället var för övrigt inget ställe för finsmakaren av öl. Ale kunde de inte stava till utan när jag lite försynt frågade om de hade det blev det ett "nej sånt skit har vi inte" som motlägg. - "Vi har Kilkenny", sa den överoptimistiske bartendern/bowlinggeneralen. Trippelridå!

Jaja, det blev några mainstreamöl istället, Falcon Export och Carlsberg Export.
Plus en riktig fulöl Eriksberg, den skämtar man inte bort, en sann sillastrypare som känns som ett filtrat av snus, fotsvett och råa ägg. En klunk i betyg om man är någorlunda rund om fötterna, men i normala fall en överkorsad kallsup.

Men det var en kväll som gick i dur, men slutade på tok för tidigt, tyvärr, men så var det ju en helt vanlig torsdag också.

//P

fredag 26 oktober 2007

Omröstning världens sämsta program!


I en dagsfärsk undersökning på nme.com läste jag att det svenska humorprogrammet "Fredag hela veckan" hade röstats fram av det Engelska ale-förbundet som det sämsta svenska tv-programmet någonsin med väldigt höga 95 procent av rösterna.

Vi gratulerar David Hellenius och kompani till "vinsten" med ett fyrfaldigt leve.

De leve, hurra, hurra, hurra, huuuraaa!

onsdag 24 oktober 2007

Ibland undrar man vad norrmännen går på...


Rosenborg skrällde mot Valencia och kämpade in två bollar bakom den vithårige, gamle parfymflaskfumlaren Santiago Cañizares (missade ett stort mästerskap för några år sedan då han tappade en parfymflaska på foten i duschen) och grejade däremed sin fjärde poäng i sin grupp i Champions League denna säsong.


Och man ska nog tacka den fanatiska och hurtiga norska publiken i Trondheim för de två inskrämda målen.

De gjorde det med litervis av Ringnes och lite mer otippat någon norsk översättning/text/hejaramsa till melodin av "Här kommer Pippi Långstrump".

Ibland överträffar norrmännen sig själva...

Annars var det kanske så att en annan vithårig mans, dessutom svensk sådan, förtjänst som eldade upp laget innan de gick in på planen efter paus, för då hade Glenn Hysén redan krypit ikapp med en drös fotografer i dryga 150 meter längs med långsidan av planen. Det hjälpte nog till mycket också.

torsdag 18 oktober 2007

Kent - djuplodande analys av det bästa på nya albumet "Tillbaka till samtiden"


Många kan ibland missuppfatta vad Kents låtar egentligen handlar om. Många tycker också att de är för deppiga och mörka.


Låt oss nu avfärda den myten och istället reda ut begreppen genom att analysera vad de fyra bästa spåren på nya ”Tillbaka till samtiden” (titeln som för övrigt är en blinkning till Jocke Bergs favoritskådis Michael J. Fox och ”Tillbaka till framtiden”-trilogin, som står främst i det bergska DVD-biblioteket) egentligen handlar om.


”Elefanter”: Handlar om när Jocke Berg och Sami Sirviö var på Kolmården i Norrköping en stekhet sommardag 2005 och fick klappa en liten elefantunge.


”Berlin”: Här förmedlas trummisen Markus Mustonens längtan att en dag kunna åka till den tyska huvudstaden och förkovra sig i det bruna guldet, allra helst ljus öl. I en välskriven intervju jag läste härförleden berättade han öppenhjärtigt att ”öl ska vara ljus annars är det skitäckligt”.


Andra delen av låten tar upp problematiken basisten Martin Sköld (som för övrigt är den enda medlemmen i Kent som besökt Berlin) hade att åka tunnelbana och stiga av vid rätt hållplats i just Berlin.


”Columbus”: Många tror att låten handlar om Christofer Columbus misslyckade upptäckt av Indien som istället visade sig vara Amerika 1492 men så är inte fallet. Det rör sig inte heller om någon anekdot om den gamle deckaren med det snarlika namnet Columbo.


I låten "Columbus" minns istället bandet tillbaka i tiden när den forne medlemmen Harri Mänty för tio år sedan förlorade 20 kr på ett vinnarspel på pållen Columbus under en kväll på Sundbyholmstravet i Eskilstuna. Den danskregistrerade hästen galopperade tyvärr men fick senare agera statist i videon till singeln ”Ingenting”. Snacka om att cirkeln slöts och allt fick ett lyckligt slut.


”Våga vara rädd”: Här tar Kent upp kampen med Marie Fredriksson när det gäller att skriva den mest perfekta stormlåten. Jocke Berg är något diffus i sin beskrivning av vilken storm som det sjungs om, men i ett öppet pressmeddelande förklarar han att det så klart är den senaste stormen Per det rör sig om. Under den blev han inte själv drabbad men i ”Våga vara rädd” målar han ändå upp ett skräckscenario om sin rädsla att en eventuell storm kan göra att det bli störningar/flimmer på tv:n när han och frugan skulle se säsongsfinalen av ”På spåret”.

söndag 14 oktober 2007

Löwenbrau Oktoberfestbier




Oktober är halvvägs och en ölrecension är på sin plats!

Har prövat ett par sorter men väljer att tycka till om den första jag drack. Det blev en Löwenbrau Oktoberfestbier som första öl. I sitt vanliga utförande är denna ölen än alldeles utmärkt "vanligfest-öl". Inte jättelyxig, men ändå så pass mycket kvalité att man inte blir besviken. Som lite kuriousa kan nämnas att Löwenbrau förkommer frisk i Ulf Lundells debutroman JACK. Där insupes Löwenbrau i både det ena och det andra sammanhanget, dock inte i Oktoberfest-utförandet. Men nog om det. Nu över till Löwenbrau i Oktoberfest-utförande.

Tillfället var alldeles utmärkt! Det var tysk afton hemma hos mig och det bjöds på äkta tysk bratwurst och sauerkraut till ölen. Men trots detta så tycker jag inte att Löwenbrau kom till sin rätt. Oktoberutförandet utav Löwenbrau tog alldeles för mycket plats. "Löwen" ingick tyvärr inte i någon symbios med maten. Det smakade både beskt och konstigt. Den smakade nästan lite metall. Alldeles för stor alkoholprocent för att jag skulle vara nöjd. Ölen var absolut inte så len och mjuk som den är i det vanliga utförandet. Så tyvärr blev jag väldigt besviken! Lite synd att man började med den ölen. Den kunde istället insupits på efterfesten ett par timmar senare.
Men men. Det blev trots allt en trevlig kväll ändå. Den trevliga ölen Spaten räddade upp det på ölfronten. (För övrigt en fin tysk öl!) Annars var det Björn "Holländaren" Anefur som såg till att det blev en höjdarkväll! Och för att Björn är Björn och jag är jag så fortsatte senare delen utav förfesten med Rom och Cola. Precis som alla förfester Tyskland! Björn och jag har nog varit tyskar i våra förra liv.

Men för att återgå till Löwenbraus Oktoberpissöl så skall den ju också betygsättas. Och trots att det var traditionsenlig mat på bordet och trots god underhållning (titta på filmklipp på nätet med Björn) så är jag riktigt besviken på vad Löwenbrau åstadkom. Så betyget blir:

1,5 klunk

lördag 6 oktober 2007

Band of Horses nästa stora genombrott?




Band of Horses, ett relativt nytt band från Seattle, Washington, USA, står inför ett stort genombrott, eller vad sägs om drygt 30000 dagliga lyssningar på sin Myspace-sida. Fantastiskt rent ut sagt att så pass många har viljat lyssna på sånger från bandets kommande och smått fantastiska skiva "Cease to Begin" så här i början av oktober. Jag föll själv som en fura för nya albumet som lutar åt ganska traditionell amerikansk rockmusik, men som ändå sticker ut med sina fantastiska melodier och bandets sångares utmärkta rockröst. Lika delar My Morning Jacket (om än möjligt lite mindre doser än på debuten "Everyting All The Time" som kom förra året) och The Shins (jag beskriver Band of Horses som en högst medbjudande variant till detta fina amerikanska band, men med betoning på mer rock än pop) melodiförmåga kontra de starka låtarna är saker som jag hoppas kan väga till Band of Horses fördel. Ett genombrott ligger runt husknuten helt klart!

Och slutligen en ölhistoria om bandet, som kanske framförallt härstammar från den hårt tatuerade och tillika skäggige frontfiguren Ben Bridwell så verkar han enligt en artikel jag läste om bandet vara väldigt förtjust i kanadensisk öl. Kan själv inte komma ihåg om jag druckit någon kanadensisk lager tyvärr. Får i så fall återkomma om det...

/P

Ett gott parti

"Ett gott parti" var fars, "Tre vänner-produktion", komedi, snubbelgubbe-roligt, Loa Falkman och Sten Ljunggren i sitt essé men jag tror ändå att det kommer bli så mycket bättre och roligare framöver. Ginflaskan hade en smårolig huvudroll på den egentligt tilltänkta partikandidaten som dribblade bort sin titel bland städfolk och sprit. Snopet för Per Svenssons rollkaraktär helt klart.

Fortsättning lär följa.

Under hösten kommer vi skratta mest åt Hasse Aros "Indielistan" i underskattade Studio Virtanen och just åt/med Loa Falkmans snopna politikerkaraktär i "Ett gott parti".

Heja svensk komedi!

/P

fredag 5 oktober 2007

Fredag hela veckan tills du spyr...




Usel tv är alltid usel tv. TV4:s premiär av sin nya fredagsunderhållning med den "fyndiga" titeln "Fredag hela veckan" var verkligen usel tv-underhållning. Ett Hey Baberiba-light i ett ännu sämre och okuligare format. Jag tyckte synd om de förfärliga komikerna som försökte vara just komiska. Om Hey Baberiba känns ganska passé så var "Fredag hela veckan" i princip som en vedervärdig kusin till TV4:s förra obetydligt sämre variant "Hjälp" som visades tidigare i år som pausunderhållning till vad jag tror var "Let´s Dance", som en avdankad twostep-artist som Craig David gjorde en cover av i just Tv4:s nya humorsatsning "Fredag hela veckan".

Till och med Tv3 gjorde lysande komik för nåt år sedan med Sveriges humorelit i rutan. "Godafton Sverige" tror jag programmet hette och med snustorra programledare/nyhetsankare som Claes Åkesson (hade nog inte bytt till Runheim just då) och Kajsa "Stickan" Ingemarsson vid rodret var det betydligt mer genomtänkt fredagsunderhållning om man jämför med "Fredag hela veckan".

Det hade krävts många starköl för att tycka att Tv4:s nya program var lite kul i varje fall. Men det hjälpte föga. Att sedan gissa att namnen till en av världens tråkigaste artister, Anastasia, skulle åka ut ur Idol var lika självklart som att solen går ned varje kväll. Trots att jag bara hörde snabbgenomgången var det något riktigt uselt som kom ur miss Anastasias mun denna kväll. Anastasia kommer inte blir ens en one-hit-wonder om ni frågar mig, även hur många gånger hon än kommer säga att "vi kommer höra mer från henne" senare. Att juryn dessutom envisas om att varje gång påtala att det är den bästa omgången av Idol säger det mesta om juryns kapacitet att bedöma vilka som kan bli stjärnor. Har själv ingen aning om vilken som kommer ta hem det hela till slut. Men gissar att det blir den som sjunger finast, rör sig bäst på scen och sjunger de mest kända covervalen av dem alla. Så brukar det vara och den svenska publiken kan ju aldrig ha fel, eller hur?

Nu ska jag se första delen av Tv4:s nya komediserie "Ett gott parti", Tv4 är inte känt för att göra någon människa glad när det gäller komedi- eller dramaserier (läs "Talismanen", "Medicinmannen", "Hon och Hannes", "En ängels tålamod", "Heja Björn", "Hjälp", osv) men jag tror ändå utan att ha sett en blund av "Ett gott parti" att det kan vara riktigt roligt för Loa Falkman är ett väldigt underskattat komiskt geni, långt mycket roligare än några Hey Baberiba-fånar eller Parlamentet-glyttar...

/P

onsdag 3 oktober 2007

Några tankar om "Du levande"...





"Du levande", en film om drömmar eller att aldrig ge upp sina musikaliska ideal, eller något helt annat. Roy Anderssons film - likt "Sånger från andra våningen" - har många budskap, liknelser, strofer ur dikter och målande tavlor inblandat i sig. Oavsett om en äldre herre sitter och dricker öl medan han övar på sin bastuba till fruns stora förtret eller att vi får följa med ett ganska omaka par under deras vardag är det något dystert som ligger hängande över alltsamman.
Drömmar som inte slår in, tristess eller tankar som fantasifullt väcks. Allt är möjligt.

Upprepade mantran som "det är en dag i morgon också", som mannen på balkongen får ge vika för sedan hans hustru upprepade gånger bett honom komma in från balkongen. Eller som på stadspuben när bartendern slår i klockan och förtäljer att "sista beställningen" ska göras (och nästan alla går fram och beställer en sista stänkare), följt av klyschan "det är en dag i morgon också".

Allt filmas i den karaktäristiska gråtoniga färgskalan, och allt utspelas i något som skulle kunna vara en dystert öststatsliknande medelstor stad. Och precis som i "Sånger från andra våningen" förs nästan alltid samtalen/dialogen med ryggen emot berörd part.

Mycket musik blir det också. Marschmusik varvas med tradjazz och spelas naturligtvis av äldre garvade män. Men i "Du levande" finns faktiskt också ett par ungdomar som gestaltas och deras musikaliska inriktning ligger någonstans i gränslandet mellan indiepop, Backyard Babies-wannabe-glam och gothrock.

Handlingen är om möljigt ännu mer otydlig än i "Sånger från andra våningen". Men jag missade säkert en hel del budskap, diktstrofer och tavelmotiv...

Vad det gäller öl så utspelades en hel del av historien på ett ställe som var ganska likt ett hederligt ölkafé med en stor fyllig bar. Eller så fanns alkohol och öl hela tiden som kuliss i många scener.

En parentes var också att det bara var TVÅ personer i biosalongen när jag och en kompis såg filmen i förra veckan. Jag satt på fyra-fem olika ställen. Det är ju inte var dag man kan röra sig fritt i biosalongen och prova vilken plats man ser bäst på...


/P

tisdag 2 oktober 2007

Bokmässans ABC

F - Förläggaren

Den viktigaste personen på Bokmässan är förläggaren. Han eller hon (men oftast han) ligger på en divan allra längst in i sin monter där Unni Drougge matar honom med fisk och nyskalade vindruvor.

L - Lärn, Viveca

Viveca Lärn introducerade sin Lärn-bokhylla under stort pompa och ståt i den östra mässhallen. Denna funktionsdugliga sak föreställer en byst av Tomas von Brömssens rollfigur Blomgren i Saltön och som kronan på verket får dessutom samtliga 657 böcker i serien plats på hyllans sju plan.

O - Ordvitsen

Uppfanns i Göteborg och är fortfarande ett oundvikligt inslag på mässan. De populäraste vitsarna är den där man balanserar en roman på huvudet och säger ”bokmössan”.


V - Vinbassäng

I Bokmässans samtliga barer råder det kaos. Poeten Bob Hansson med följe har nämligen köpt upp allt rödtjut och förflyttat sig till Bokmässans badhus där poeter, kvasiförfattare och några bloggare sitter i en stor jacuzzi fylld av vin och filosoferar om livet, och blir lite lätt bokmässeberusade.

/P


Ps. Ett par av Bokmässans ABC är hämtade från Andres Lokkos senaste krönika i Svenskan. De andra är nedskrivna av mig! Ds.

OKTOBER!

OKTOBER!!!

Då är då den första och snart den andra dagen i årets bästa månad till ända. Åtminstone för öldrickare. Med månaden oktober följer alltid ett legitimt skäl till att kunna festa som på tyskars vis. Med ölstop stora som tunnor och sauerkraut i mungipan kan man inte vara annat än glad!

Alla tyska ölbryggerier med självaktning brygger till denna månad sina oktoberfestbier. Det finns otaliga sorter att välja på såklart! Men ett bra tips är att om du tycker om ett speciellt märke så välj även det när det skall till att handlas oktobervarianten. Men man kan prova sig fram. Anordna en oktoberfest där alla får i uppgift att handla ett visst antal sorter. Så kan man tillsammans avnjuta många sorter i vänners lag. Nästan som en provning! obs! glöm ej tillbehören. Det förhöjer intrycket avsevärt!

Utmärkande för oktoberbryggden är att den är något extra tilltagen när det gäller alkoholprocenten. Så det gäller att se upp så att man inte stjälper i sig på vanligt vilkenlördagsomhelt-manér.

Ännu har inte undertecknad hunnit smaka någon utav årets oktobervarianter men en trevlig Oktoberfestweissbier från Erdinger är på kylning och väntar på att bli uppdrucken och recenserad. Förhoppningsvis mer om det i nästa inlägg!

Var nu inte blyga för att fylla er oktobermånad med mycket fest och bier!

Trevlig oktober!

/S

söndag 16 september 2007

Två roliga filmer med öl inblandat!



Öl och alkohol i film brukar finnas synligt och inkluderat i rollfigurernas vardag ibland.
Två högst aktuella filmer som kan sorteras in där, en i DVD-format och en på den stora vita duken, är den helsingborgska filmen "Hata Göteborg" och den amerikanska highschool-nördfilmen "Supersugen" ("Superbad" i originaltitel).

I "Hata Göteborg" sysselsätter sig de rastlösa ungdomsligisterna på fredagarna med att åka till Helsingör och palla öl, bli rejält salongsberusade och ställa till förtret för den danska befolkningen. Eller så grillas/festas det på stranden till några bira någonstans i Råå eller nära Helsingborg. Det var länge sedan jag såg så många knäppa karaktärer i en svensk film. Resultatet blir hur roligt som helst, och ölen är nog skyldig till många dumma kommentarer både indirekt och direkt... En nästintill skallig och väldigt uppkäftig Nic Schröder (!) som den självutnämnde ledaren, Rogge som hans ständige underlägsne följeslagare och gängets gnällspik Svante är några som gör filmen till en väldigt angenäm och skrattfylld stund med ändå en allvarlig underton mot slutet.

Fyra stadiga klunkar!

I "Supersugen" kretsar nästan hela handlingen(?) kring tre sistaårselever på highschool och deras strävan att fixa och köpa ut öl och sprit till en fest för att imponera på det motsatta könet. Med ett falskt Hawaii-ID har den tydligaste nörden av de tre försökt fuska sig till en genväg till det bruna guldet, och för den delen andra färger på de alkoholhaltiga dryckerna (I USA får ingen under 21 år köpa sprit i butik).
Allt går inte som tänkt så klart och innan filmen gått i mål med de flesta kiss- och bajsskämt och andra pubertala varianter har två poliser druckit blaskig jänkaröl med en av killarna till de hittat gränsen för när alkomätaren givit utslag. Undrar om det är vanligt bland poliser att göra så här?!

"Supersugen" är en film av producenterna och skaparna bakom "The 40 Year Old Virgin" och "På smällen".
Och likt dem är det grabbigt så det förslår, alkoholen är som en kuliss, och alltsamman är på något sätt väldigt roligt och bra.

Tre och en halv rejäla klunkar i betyg!
/P

måndag 3 september 2007

Spaten München- Det ljusbruna guldet från Tyskland!




Helgen var lugn med endast ett par Spaten München som dryckessällskap på fredagkvällen. De avnjöts i stilla gemak på hemmafront. Perfekt öl för ett sådant tillfälle! Ingen direkt supöl vad mig anbelangar. Skall man göra sig en ordentlig utekväll på stan så skulle jag rekommendera att Spaten ej slinker ner för strupen som sista öl. Det skulle vara att kasta pengar i sjön att inte dricka denna finöl i sina sinnes fulla bruk. Ölen avnjutes absolut bäst vid 8°C och till en bit mat. Bäst blir nog kött, sås och päror (potatis på skånska).


Spaten doftar mycket trevligt! Den är väldigt brödig och humlig i doften. Smaken sitter i länge utan några otrevliga bismaker. Den är något torr men bra maltkänsla. Spaten känns framförallt väldigt ren i smaken. Källan som bryggeriet tar vattnet ifrån måste vara av bra kvalité.
Det var allt för denna gång!

Betyg: 3,5 klunkar utav 5 möjliga!

ps. Har en misstänkt sunkig öl från Bulgarien på hyllan. (Syrrans present från hennes sommarsemester). Vet inte riktigt hur jag ska angripa detta öl. Några tips? Klart är att den i sin 2 liters PET-flaska ser förfärlig ut. Men men. Får ringa Hristo och fråga kanske! ds.
/S






lördag 1 september 2007

IOGT NTO:s ordförande testar alkoholfria öl!



Vem borde inte vara mer lämpad att testa alkoholfri öl än Sven-Olov Carlsson som har varit IOGT-NTO:s ordförande sedan 1995. Innan dess var han vice ordförande i tolv år. Och under 1970-talet satt han i ungdomsförbundet UNF:s förbundsstyrelse i nio år, varav fyra som ordförande.
Han borde veta hur ett äkta alkoholfritt alternativ till det bruna guldet smakar.

Claushaler 0,45 %, 330 ml, den tyska varianten var först ut, och omdömet blev så här:

- Doftar sommaräpplen på morgonen och apelsinsaft på kvällen. Lite söt som en tösabit, rejäl beska dock, men avsevärt låg syrahalt. Viss längd, matvänlig, men fulsnygg. Mycket blaskig. Och något för tunn ölsmak, skriker herr Carlsson ut på direkten.

Han tillägger dock: - Att prova en Claushaler 5,3 % om det varit praktiskt möjligt hade dock varit en milstolpe i mitt liv och en klar höjdare. Har för mig att frugan skrikit ut det i en alkoholfri öldimma också.

Betyg: Två svaga klunkar!



Jever Fun
max 0,3 %, 330 ml


Omdöme av Ordförande Carlsson: - Svavlig potatisdoft, disktrase-ofräsch. Ful flaska, blaskig öl. Något tunn beska, ingen syra, sötma eller smak. Blev inte så lurig av denna öl dock, vilket var positivt. Får nog dricka många i så fall. Men då hade de inte blivit glada på huvudkontoret.

Betyg: En korsförlamad postryttare!



Carlsberg
max 0,5 %, 330 ml

Omdöme: - Dansk alkoholfri öl. Våt pappdoft, köttkoksarom, lite bränd ton. Vattensjuk, sur. Något för mycket alkohol. För lik en riktig pilsner. Blev något stukad efter ett par pilsner. Ölmätt. Och något lullig. Fick hjälp av frugan att hitta sängen. Tur jag inte drack en vanlig dansk pilsner dock på Tivoli, då hade det kunnat gå illa. Farbror Blå hade nog knackat på dörren då jag blivit snefull.

Betyg: Två överkorsade kallsupar!


Som blindtest fick vår käre ölprovare testa en öl med alkohol i.
Det blev en klassisk engelsk ale som hamnade under luppen.

Bishops Finger-omdömet (som blindtestet var blev så här):


- Mycket fin humledoftton med inslag av nejlika, mandarin och apelsinskal. Humlesmaken ligger långt bak i munnen, mjuk engelsk humle. En fruktig maltkaraktär: ananas, kiwi, squash, badminton och persika. Slutar med syrlig citrusfrukt och en skarp efterbeska. En liten lätt doft av nötkola susar också bakom säven om man avnjuter den under rätt temperatur. Kan jag ta en taxi hem?


Betyg: 5 Stänkare

/P

Brahma - Brasiliansk blasköl med stort B!


Drack just en av de smaklösaste ölarna jag druckit på länge. Det var nästan rent vatten med något lätt syrligt i en avsides eftersmak. Brasilien är känt för samba och fotboll men öl fungerar nog mest som komplement till vatten som törstsläckare i pauserna och när det är halvtid.


En superljus öl och en snyggt formad flaska till trots blir det inte några saltomortaler gjorde på partyt när denna dryck rinner nedför strupen. En lätt söt smak kan skönjas och om man är snäll kan det tänkas vara en mycket lätt light-variant av alearom också indränkt i alla H2O-atomer.


Brahman-ölen är som en syssling till Corona och San Miguel tillsammans. Med andra ord vedervärdig för den sanne ölkännaren.


Det är lika troligt att Pontus Kåmark skulle ha dribblat av Ronaldo och Romario i en kroppsfint som att Brahma skulle tagit hem VM i ölbryggning med andra ord. Eller att en brasilansk variant av "Se upp för dårarna" får en Oscar på nästa års galatillställning...


Men där katter bråkar med hermeliner är det ändå gott att det finns några taskiga ölsorter för att skönja de vinnande sorterna.


Betyg: En överkorsad klunk!
/P

torsdag 23 augusti 2007

Ringnes - ett norskt sportöl...





Hurtighet. Backhoppning. Längdskidåkning. Skidskytte. Dåliga i ishockey. OS i Lillehammer. Fleksnes. A-ha. Sondre Lerche. Och ölmärket Ringnes då som några exempel.

Kärt barn har många namn och associationer...

Det första när man tänker på öl är inte Norge.

Men Ringnes och de alkoholfria ölsorterna Munkholm och Clausthaler härstammar faktiskt från de norska dalgångarna hur mycket man vill det eller inte.

Hade inte så mycket koll på det förrän jag besökte OS-byn Lillehammer i veckan men de dricker faktiskt en och annan Ringnes på studentpubar eller när de tagit sig upp för en kilometerlång backe på en obekväm cykelsadel.

Det ljusa Ringnes-ölet som jag drack i fatformat hade inget direkt utmärkande drag. En lager med ganska mycket beska och arom. Ungefär som en norsk variant på Falcon eller Pripps Blå. Passerade smaklökarna, gommen och halsen med en ganska lättsam färd... Passar utmärkt som motionsöl eller festivalöl, dock inte till finare högtider som jul, nyår eller midsommar...

Ölet finns säkert på välsorterade systembolag runt om i landet, men jag tror väldigt få har smakat det. Och det gör inte så mycket då det finns fullgoda och bättre alternativ.

En sak är dock säker, Ringnes är billigare i Sverige än i Norge.

2, 5 klunk för sin hurtighet blir det dock... Heja Björn!
/P

söndag 19 augusti 2007





Bass Pale Ale 5,2 % alc.
England (InBev)
Storbritannien

Var på ett bröllop för några dagar sen. Väl där serverades en trevlig ale till huvudrätten som jag tänkte recensera. Alen i fråga var den smått kända bass pale ale. Denna serverades till någon sorts älgdel (filé?) med tillhörande potatisgratäng och lingonkompott. Det var ett högst utmärkt val av rusdryck till huvudrätten! Alen var lite halvt besk i smaken med lite lätt rostad ton. Det ända som var lite tråkigt var att ölen ej räckte till hela kvällen. Jag tror det var mången man som blev förtjusta i denna pale ale denna kväll! Men detta är ju trots allt ett gott betyg då den var alldeles utmärkt att dricka som enkel sällskapsdryck. Bass pale ale är inte riktigt uppe i toppskiktet bland de aler som jag smakat men den gjorde sitt jobb denna trevliga afton!

En liten detalj som var lite tråkig är att alen serverades lite väl ljummen till huvudrätten. Men detta blev bättre efter ett par timmar! Men då skummade flaskan över istället. Detta tyder på dålig maltkvalité. Men till det fina pris(13,60/330 ml) denna butelj betingar så är det en petites. Men som sagt bass pale ale gjorde sitt jobb denna kväll och jag blev ändå nöjd!

Betyg: 3 klunkar.

/S

fredag 3 augusti 2007

Weihenstephaner - Hefe Weissbier (5,4%)


Från nordöstra Tysklands ölkonst vill jag nu berätta om ett klassiskt bryggeri som ligger i södra Tysklands Freising och är en universitetstad i utkanten av München, som har anor långt tillbaka i tiden. Weihenstephaners bryggeri grundades redan 1040 av munkar(?) och är världens äldsta bryggeri enligt dem själva. De gör utsökt Hefeweissbier som är speciell i sin karaktär. Den söta, fruktiga och tillika mustiga veten ger en speciell smak och lukt åt ölet. Det är så här äkta veteöl verkligen ska smaka, dess grumliga form ger kanske den oinvigde en inte alltför trevlig inbjudan till ölet(finns även i mer kristallklar form för den osäkre). Men hav tålamod! Dess speciella arom går inte att ta miste på och passar bra att avnjutas i vänners sällskap på fest eller till en måltid hemma eller på krogen.

Tyskarna skulle rekomendera ett par bratwurst med sauerkraut till den skumrika Hefeweissbieren. Men till svensk husmanskost lär den fungera ypperligt också. Att dricka den till fisk- och skaldjursrätter är dock inte att rekommendera.

På Oktoberfest i München lär denna ölsort flöda. Jag kan inte tänka mig någon bättre form av den i sin genre, Weissbier. Den har ju det mesta man kan önska sig.

Skulle vara intressant att åka ner till München och gå och vandra i det fina bryggeriområdet, alleérna och se de vackra byggnaderna på nära håll. Man blir onekligen lite sugen efter att spanat in alltsammans på deras hemsida.

Men ett råd om ni går in på hemsidan, http://www.brauerei-weihenstephan.de/, är att stänga av ljudet från de sjungande munkarna, det för tankarna till det hemska konceptet Enigma som gjorde en hel värld religiösa med sina tungrodda anthems.


Betyget blir återigen högt: 4,5 klunkar!
/P

torsdag 2 augusti 2007

Burgen Pils Premium (2,8%), Haus 8 och konstiga färger på öl!




Efter att gjort en liten veckohandling, på Lidl av alla ställen, smög sig ett par tyska fulfolköl ner i korgen, Burgen Pilsner Premium (2,8%) var namnet, och de smakade väl ungefär som vilka andra trekronorsfolköl som helst, mest vatten med några droppar kornmalt och humle inkluderat. Men det är ju läskande att dricka något som mest består av vatten i varje fall. För att citera ett känt ölordspråk; "Det krävs många fulöl för att uppskatta ett riktigt gott finöl".

Under min studietermin i nordöstra Tyskland för en handfull år sedan fick jag dock bekanta mig med en hel del exotiska lokala nordösttyska ölsorter; för oss svenskar även kallade indieöl.

Stralsunder, Lübsser Pils, Franziskaner Weissbier och Bitburger var några som stod på menyn och fanns tillgängliga i Haus 8 (studentölstuga, som låg på campusområdet och som var ungefär lika liten och spartanskt möblerad som Perrong 23:s konsertlokal. Krypavstånd hem till studentrummet också...) och i de flesta livsmedelsbutikerna.

Den sistnämnde, Bitburger, hade den fiffiga och underfundiga undertexten; "Bitburger - bitte ein Bit!" och det kan jag fortfarande komma att tänka på när jag tänker på tysk öl. Om den ramsan är bättre än någon annan slogan är jag däremot lite kluven till, men om någon frågar mig så tycker jag nog ändå att den är lysande sex av sju dagar i veckan.

Det tyska bruna guldet är även generellt sett ett väldigt bra öl som definitivt ligger topp 5 i hela världen i min ölbok. Men när de krånglar till det genom att blanda ölen i olika färger som onaturligt röd och grön då kan jag tycka att de överdriver en smula och gör ölet till något helt annat som inte bör heta "bier".

Weissbier är också väldigt tyskt och en vattendelare bland ölkännare. Men vad vi tycker om det här på Klunk! tar vi en annan gång.


OBS! Burgen Pils Premium betygsätts inte då det är folköl.
/P

Bishops Finger Kentish Strong Ale (5,4 %) (nr 1677)





ALE
Bishops Finger Kentish Strong Ale (5,4) (nr 1677)
England (Shepherd Neame)


Fortsätter på den inslagna ale-vägen. Väljer här en trevlig ale från de brittiska öarna. Biskopens finger är en klassiker bland alesorterna. Mycket för att det är en utmärkt måltidsdryck men också för att det är en lysande sällskapsdryck. Med sin tydliga beska och stora fyllighet ligger den år efter år i topp på de årliga ölmästerskapen.

Detta är en ale som har karakteristiskt fin humledoft med inslag av nejlika och apelsinskal. Humlesmaken ligger långt fram i munnen, mjuk engelsk humle. Sen, en fruktig maltkaraktär: ananas och persika. Slutar med syrlig citrusfrukt och en skarp efterbeska. En liten lätt doft av smörkola lurar också bakom vassen om man avnjuter den under rätt temperatur. En av hemligheterna med denna ölen är just temperaturen. Den skall ej serveras iskall. En lagom temperatur för detta dryckesejom är 12-14°C. Denna ale avnjutes med fördel ur ett väl avsköljt ölglas eller ölstop. Mycket för att inte gå miste om alla dofter som denna ale ger ifrån sig.

En rolig anekdot med detta ale är att det endast bryggs på fredagar. En anledning så god som någon att ta sig ett smakprov på fredagskvällen.

Bishops Finger bryggs på Faversham av Shepherd Neame. Storbrittaniens äldsta bryggeri. Bryggeriet har gjort detta sedan 1698. Så detta är alltså en ale med gamla anor du häller i glaset.


Som sagt; Våga välja ale!

Betyg: 4,5 klunkar av 5 möjliga!






onsdag 1 augusti 2007

Samuel Adams - Boston Ale (4,8%) - Artikelnr: 1649





Ett jubileumsöl med fyllig och rik aromsmak är vad man kortfattat kan sammanfatta Samuel Adams´ "Boston Ale". Detta jänkaröl är långtifrån blaskig likt Budweiser och andra traditionella amerikanska ölsorter.

Företagsnamnet Samuel Adams härstammar från den amerikanske patrioten och fältherren som under den kyliga decembertorsdagen 1773 var högst delaktig i The Boston Tea Party, upproret som anses vara början till den amerikanska revolutionen och frigörelsen från England. Det sägs dock att Samuel Adams inte var någon baddare på att brygga öl, men förmodligen en man som inte spottade i glaset när det bjöds på alkoholhaltig dryck efter ett lyckat dagsverke.

Själva bryggeriet Boston Beer Company, som är ett relativt ungt bryggeri, grundades dock inte förrän 1983 av Jim Koch.

Ölets starkt maltiga karaktär ger en perfekt ale i min smak. Den lite udda innehållsmängden, 355 ml, och den snygga traditionsburna röda etiketten är andra små detaljer som gör ölen väl värd sina dryga femton kronor. Perfekt fotbollsöl, men varför inte överraska vänner med ett sexpack eller låda Boston Ale till grillfesten eller den stundande kräftskivan. Känns som en lite lyxigare variant i tillvaron.

Tillverkarens smakbeskrivning känns i detta fall väldig passande: Stor maltig doft med kryddig aromahumleton. Fyllig, maltig smak med viss sötma, medelstor beska och lätt rostad karaktär. Nyanserad efterbeska med fruktig ton.

Våga välja ale säger bara jag som avrundning.

Betyg: Fyra stora klunkar av fem möjliga helt klart!

/P

Skillnaden mellan finöl och fulöl!




Hej och välkommen till "Klunk! - pilsnerbloggen" där vi kommer informera, debattera, berätta och redogöra vad som enligt vår mening är bra öl och vad som är mindre lyckad öl i olika former. Bland mycket annat. Väl mött!