Hans dryga semideckare om Kalle Blomkivst och Lisbeth Salander har läst av över sjutton biljoner läsare, filmen har setts av 11 miljoner svenskar. Nu har även jag läst/lyssnat på Stieg Larssons tre böcker sist av alla kanske, men vad ingen noterat är hans fäbless för att upprepa trivialitet hela tiden. Det är som en inre röst sagt till honom att han bara måste klämma in vissa termer med ett jämnt tidsrum. Termer som "bet sig i underläppen", "kaffe", "rynkade ögonbrynen" och "tog på sig en t-tröja" är nämda i nästintill skrattmässigt frekvent antal gånger. Jag kan förstå honom. Det är nog sådan enfaldig kost (smörgåsar mestadels) och dryck och uttryck som präglade honom i Norrland. Det har han fått ned på papper således också. "Män som hatar kaffe", "Flickan som rynkade ögonbrynen" och "T-tröjan som sprängdes" borde böckerna ha hetat istället. Om käre Stieg fått bestämma. Huruvida om den framlidne författarens fjärde bok innehåller 40-50 "rynkade ögonbrynen" vet bara hans sambo (som har manuset). Detta drama som slår böckerna med hästlängder har kunnat följas i "Uppdrag granskning" i år och förra året. Hon vägrar släppa boken, som sägs vara klar. Ingen verkar ge sig. En lösning verkar inte finnas, just nu. Mitt tips är ändå att brodern och fadern kommer överens med Stigs änkesambo. Tids nog. Men om det blir detta året, nästa år eller om tio år får den som lever se eller läsa. De kanske bestämmer det över en pilsner. En Norrlands guld. Jag vet i varje fall att boken kommer heta "Pojken som bet sig i underläppen"...
