Pascal - Sveriges coolaste band!

Vad ska man säga. Pascal är nog Sveriges coolaste band.
Så upprymd av spelglädje. Så fantastiskt i sin enkelhet och så väldigt bra i teorin - och praktiken.

At garagerock på svenska kan vara så bra är fantastiskt.

Jag vill ha mer av bandets musik men tremannabandet bjuder på rätt mycket för väldigt få som tagit sig till det lilla tältet mitt i natten.

Betyg: 8/10

Familjen - går på rutin!

Från att vara en lovande lokal akt som expanderat ut i Sverige är hässleholmsbandet Familjen just nu det kanske tråkigaste man kan se på en scen 2008 - om man sett showen tidigare det vill säga. Det blixtrar inte längre till i hans gig. Det är babianvrål och Stone Roses-moves som live bygger ut hans hittiga beats och låtar. Det går för mycket på rutin. Familjen har helt enkelt blivit en sliten soffa i det elektroniska lokala hässleholmska väldet.

Betyg: 3/1o

Siesta 2008 ingång! Första anhalt Vapnet i Chili-tältet!

Det är en överentusiastisk publik som möter en när man älgar fram genom det väl utbyggda Siesta!-området. Korvvagnar, "Ahlgrens-bilar"-luor står som spön i backen. Det doftar munk, det doftar nygräddade våfflar. Det doftar Bertil Nilsson. Och efter att rundat korvkiosken hittar jag till slut till det stora Chili-tältet där Vapnet just dragit igång de första tonerna till sin öppningslåt "Stockholm sett snett uppifrån". Martin Hanberg - i morgonglasögon - och resten av bandet uppradat på ett pärlband framför det bästa av det bästa från sin sammantagna karriär. Jag har sett dem tidigare och det mesta är sig likt. Fina låtar i fin livekostym. Inga utsvävningar, musiken får som sagt tala, publiken får sjunga och dansa bäst den vill. Och mellan låtarna blir det rena hejaramsa-feelingen där bandnamnet utropas flera gånger och bandet bli lätt generade.

Mot slutet kommer gamlingarna "Ge dom våld" och "Kalla mig", allsång utbryter igen och någon bättre öppningskonsert är svår att finna en torsdag som denna. Det är festival. Det är musik som är bra. Och då blundar jag gärna för ett kanske väl genomtänkt framförande.

Betyg: 7/10

TV4 - Rajalakso 0-21!

Tv4 visade än en gång sin oetiska sida när de filmade en spelare som blev tufft utvisad och gjorde det till en stor grej.

Jag kan bara ha sympati för DIF:s yngling Sebastian Rajalakso när han försöker få ut sin aggression mot ett domslut han tycker är väldigt fel. En klockren brytning på bollen, som rent fysiskt inte går att göra på något annat sätt när sen kroppen rör vid Kalmarspelaren David Elm. Det är det sekundära i sammanhanget. Men det primära i själva situationen, rött kort för en sak som inte ens skulle varit gult kort och ytterst tveksamt ens frispark.

Att sedan Tv4 filmar spelaringången och gör den till en stor grej när Rajalakso svär, sparkar och slår i dörrar. Skulle man bara gå in i omklädningsrummet, kramat om alla på vägen ut och skriva autografer? Nej, så klart inte om man är sann idrottsman och tycker något är fel.

Tv4 kunde dock inte göra några rubriker på DIF:s tränare när han haltade ut genom spelargången och till slut hittade rätt dörr till lagets omklädningsrum...

När sedan Rajalakso ställer upp på intervjuer efter matchen passar Tv4 på att veva händelsen - ljudlöst - minst tre gånger. Tycker det är ytterst tveksamt. Att de fick Rajalakso att stå och försvara sig bredvid Viktor Elm och krönikör Lundh var med facit i hand ungdomligt tvivelaktigt. Tror t.ex. inte Henke Larsson hade ställt upp på något liknande.

Dessutom tyckte många av Tv4-experterna att det var rätt domslut, vart är fotbollen på väg egentligen. Och vad finns det egentligen för kriterier för att bli expert?! Ska det i fortsättningen bli kutym att en hederlig glidtackling med automatik renderar i ett gult kort även om spelaren träffar bollen klockrent?

Ja, nog om det och all heder till Kalmar FF för en utmärkt vårsäsong. Oavsett utvisningen hade ju KFF vunnit mot DIF. Viktor Elm, som visar att han kan slå utmärkta frisparkar med både höger och vänster fot.

Alla bröderna Elm har ju växt in i Allsvenskan och dominerar tillsammans med brassen Santin totalt.

Och nej, jag försvarar inte Rajalakso p.g.a. att jag håller på DIF, för det gör jag inte, i mitt hjärta finns ett annat blått lag, de himmelsblå, Malmö FF!

Jag tycker alltså inte Daniel Anderssons yviga slita-sig-loss-rörelse mot ÖSK skulle vara värt mer än ett gult kort istället för det röda han fick.

Kanske dags att domarna går på fortbildningskurs under EM-uppehållet...

Veckohandling på Netto!

Cyklar mot den danske livsmedelslågprisjätten Netto på min morsas damcykel i ilfart efter jobbet. Huvudet är fullt av mätvärden och orimliga mätarställningar när jag möter Norra Skånes stjärnfotograf Patric Berg en bit från affären, ett gäng gymnasieelever sitter i gräset, och Herr Berg har nog dem mer i sikte än en garvad lokalkonsertrecensent som hälsar. Nonchalant tänker jag men inser snabbt att han nog haft en ovanligt stressig dag utan vare sig Café Hörnan-besök eller Hardcore Superstar-lyssnande.

Inne på Netto är det full ruljans, flak av Coca-cola inhandlas av de lokala pizzabagarna, kärringar trängs vid grönsakerna och Lingonbrödet. Jag armbågar mig fram och roffar åt mig två 3-pack makrillburkar, som jag rent rutinmässigt lägger i min korg, går vidare och tar ett sexpack med ägg. Just i detta nu står tiden still och Hässleholms kanske näststörste rockstjärna enligt honom själv, Noel Smith, gör entré i affären. Efter att skrivit en handfull autografer vid utgången av kassorna tar han en kundkorg och rusar in bland kärringarna vid grönsakerna och Lingonbrödet. Jag går vidare och greppar två stycken förpackningar av lättfil, tar sen sex stycken av de billigaste ölen och två Tuborg Grön 3,5. Går mot kassan, det är som vanligt en mil lång kö. En av de mer mulliga kassörskorna ser lite nervös ut och trycker på den obligatoriska knappen som gör att det kommer ut en anställd från det icke-befintliga lagret och sätter sig i kassa två eller är det tre, och motvilligt betjänar den som först hört signalen som betyder kassabyte. Noel Smith har vid det här läget inte kommit så långt in i affären utan skriver autografer ungefär vid Bostongurkan. En äldre dam framför mig ställer ned sin korg och försvinner, jag är beredd att tränga mig men gör inte så då jag precis när jag försöker det ser henne skynda fram med tre chipspåsar i händerna som hon lägger i kundkorgen och föser framför sig en bit. Hon försvinner igen för en stund och kommer tillbaka med något nytt i handen som hon inte egentligen behöver. ”Jaså, är det så man gör när man handlar”, tänker jag. ”Man går mot kassan med en tom korg och sen gör man sina inköp”, smart tänker min hjärna igen och funderar på att följa den gamla damens inköpsmönster nästa gång jag gästar Netto. – Vilken är den billigaste chipsförpackningen frågar Kärringen Som Sätter Kundvagnen Vid Kassan Och Går Och Handlar den bastanta kassörskan. - Det skiljer en femtioöring om du köper två, kontrar hon. – Ok jag köper två då, gormar den gamla chipsfetischistdamen och ser nöjd ut. Två timmar och tjugo minuter senare framme vid kassan ber jag om en kasse, jag får givetvis den minsta, och just i det ögonblick då jag skyndar mig att få ned det otympliga sexpacket Pripps Blå ser jag Noel Smith skriva ännu en autograf borta vid Fyndhörnan samtidigt som han drar sin hand genom sitt långa gråa hårsvall, och rättar till sina 80-talsaktiga jänkarsolglasögon.

.

Ps. Bilden ovanför till vänster föreställer inte stjärnfotograf och Lungoälskaren Patric Berg (som tyvärr inte finns att hitta på bild på Internet) utan Rune Gomér - min grannes son och tillika skicklig lokalreporter på Norra Skåne. Brukar även ha en egen frågehörna/träffa Rune Gomér-plats i Vinslöv på lördagar. Bilden ovanför till höger föreställer däremot Hässleholms näststörste rockstjärna Noel Smith tillsammans med sitt band, även om det inte syns. Ds.

//P