torsdag 1 maj 2008

Veckohandling på Netto!



Cyklar mot den danske livsmedelslågprisjätten Netto på min morsas damcykel i ilfart efter jobbet. Huvudet är fullt av mätvärden och orimliga mätarställningar när jag möter Norra Skånes stjärnfotograf Patric Berg en bit från affären, ett gäng gymnasieelever sitter i gräset, och Herr Berg har nog dem mer i sikte än en garvad lokalkonsertrecensent som hälsar. Nonchalant tänker jag men inser snabbt att han nog haft en ovanligt stressig dag utan vare sig Café Hörnan-besök eller Hardcore Superstar-lyssnande.


Inne på Netto är det full ruljans, flak av Coca-cola inhandlas av de lokala pizzabagarna, kärringar trängs vid grönsakerna och Lingonbrödet. Jag armbågar mig fram och roffar åt mig två 3-pack makrillburkar, som jag rent rutinmässigt lägger i min korg, går vidare och tar ett sexpack med ägg. Just i detta nu står tiden still och Hässleholms kanske näststörste rockstjärna enligt honom själv, Noel Smith, gör entré i affären. Efter att skrivit en handfull autografer vid utgången av kassorna tar han en kundkorg och rusar in bland kärringarna vid grönsakerna och Lingonbrödet. Jag går vidare och greppar två stycken förpackningar av lättfil, tar sen sex stycken av de billigaste ölen och två Tuborg Grön 3,5. Går mot kassan, det är som vanligt en mil lång kö. En av de mer mulliga kassörskorna ser lite nervös ut och trycker på den obligatoriska knappen som gör att det kommer ut en anställd från det icke-befintliga lagret och sätter sig i kassa två eller är det tre, och motvilligt betjänar den som först hört signalen som betyder kassabyte. Noel Smith har vid det här läget inte kommit så långt in i affären utan skriver autografer ungefär vid Bostongurkan. En äldre dam framför mig ställer ned sin korg och försvinner, jag är beredd att tränga mig men gör inte så då jag precis när jag försöker det ser henne skynda fram med tre chipspåsar i händerna som hon lägger i kundkorgen och föser framför sig en bit. Hon försvinner igen för en stund och kommer tillbaka med något nytt i handen som hon inte egentligen behöver. ”Jaså, är det så man gör när man handlar”, tänker jag. ”Man går mot kassan med en tom korg och sen gör man sina inköp”, smart tänker min hjärna igen och funderar på att följa den gamla damens inköpsmönster nästa gång jag gästar Netto. – Vilken är den billigaste chipsförpackningen frågar Kärringen Som Sätter Kundvagnen Vid Kassan Och Går Och Handlar den bastanta kassörskan. - Det skiljer en femtioöring om du köper två, kontrar hon. – Ok jag köper två då, gormar den gamla chipsfetischistdamen och ser nöjd ut. Två timmar och tjugo minuter senare framme vid kassan ber jag om en kasse, jag får givetvis den minsta, och just i det ögonblick då jag skyndar mig att få ned det otympliga sexpacket Pripps Blå ser jag Noel Smith skriva ännu en autograf borta vid Fyndhörnan samtidigt som han drar sin hand genom sitt långa gråa hårsvall, och rättar till sina 80-talsaktiga jänkarsolglasögon.
.
Ps. Bilden ovanför till vänster föreställer inte stjärnfotograf och Lungoälskaren Patric Berg (som tyvärr inte finns att hitta på bild på Internet) utan Rune Gomér - min grannes son och tillika skicklig lokalreporter på Norra Skåne. Brukar även ha en egen frågehörna/träffa Rune Gomér-plats i Vinslöv på lördagar. Bilden ovanför till höger föreställer däremot Hässleholms näststörste rockstjärna Noel Smith tillsammans med sitt band, även om det inte syns. Ds.

//P

Inga kommentarer: