Följetongen fortsätter på Pilsnerklunk...

... med en mycket kort genomgång av min första genomlyssning av Hellströms nya skiva:

1. Tro och tvivel

En ny "Jag har varit i alla städer" med en berättande text, "Känn ingen sorg för mig Göteborg"-gitarrer, och en galopperande rytmisk låt utan tydlig refräng.

2. För en lång lång tid

Har väl de flesta vid det här laget hört, suggestiv singel med fint piano, refräng, melodi och text.

3. Zigenarliv dreamin´

Håkans variant på Canned Heats "Going up the country". Även b-sida men här med något mindre förvrängd sångröst.

4. Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

Soulballad nummer ett på skivan, vecklar ut sig fint mot slutet.

5. Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din

Upptempo, Springsteen/Moneybrother så det förslår och skivans hittills gladaste och bästa stund, tredjesingel?

6, För sent för Edelweiss

Gammal b-sida till Klubbland och en fin låt som Håkan tyckte var för bra för att bli en glömd b-sida.

7. Kär i en ängel

Soulballad de luxe och mycket troligt singel nummer två från skivan.

8. Sång i buss på villovägar

Akustisk ballad om missade spel på travhästar på knappt sju minuter. "Vinnare V75" kommer nog vilja ha den signaturmelodi...

9. Dom fyra årstiderna

Låter som en försvenskning av en låt, kommer inte på vilken men det gör säkert jag eller någon annan snart, men låten är väldigt lekfull.

10. Långa vägar

Håkan goes rock´n´roll med gitarrsolo och beebaapooloola-outro.

11. Flyg du lilla fjäril

Känns igen, Björn Olsson-melodi och visslingar, går ganska snabbt förbi...

12. Inte skyldig nån nåt

"First of the gang to die"-intro, beebaapooloola, westernpiano, fotstamp och Nationalteatern igen.


Summering: Ja, här kommer nog många unga popsnören falla bort och lite äldre lyssnare ansluta istället... Det är grym tunggungsvarning på många av spåren och jag tror framför allt skivan kommer att växa när man vant öronen vid denna lite rockigare Håkan... Nu lovar jag att jag inte ska blogga om Håkan Hellström på ett bra tag...

//P

Kändisspotting och lagrad ale! Del 2

Host! Jag vaknade upp i Tobbes lägenhet tidigt på lördagsmorgonen. Nja kl. 12. Men det kändes tidigt i vart fall. Kände mig hes och torr i munnen. Brukligt efter galej sena nätter. Som vanligt blev jag sugen på mjölk. Jag blir alltid det dagen efter av någon anledning. Medveten om detta hade jag dagen innan inhandlat Arlas ekologiska variant på 7eleven. Efter att ha sörplat i mig nästan hälften utav innehållet i kartongen så bestämde jag mig för att vara lite produktiv och diska lite. Snacka om lightåterställare förresten. Vissa tar på sjörövarmanér en bärs som återställare en annan tar och bälgar i sig en halvliter mjölk. Jaja. Nog om det.

Precis lagom till att jag diskat klart så kom Tobbe ut i köket. Bra tajming! Yrvaken som få och törstandes efter något drickbart öppnade/slet han upp kylskåpsdörren. Efter att ha synat det skrala innehållet(Tobbe gillar inte mjölk så värst) så bestämde Tobbe sig för en c-vitamin i brustablettform. Inte så manligt det heller! Tobbe är för övrigt den människa jag känner som äter minst frukt. Han knaprar i sig en massa vitaminer i tablettform istället. Kan man missbruka c-vitaminbrustabletter? Han sa något om att han gillar syntetiska saker. Ni kan ju gissa om Tobbe är ett stort fan av syntmusik?

Det började bli dags att komma i form igen och detta uppnådes bäst genom en uppfriskande dusch. Sagt och gjort stegade jag in i duschen och tvagade mig ren igen. Efter att Tobbe också genomgått samma procedur uppkom den stora frågan: VAD ÄR KLOCKAN OCH HINNER VI TILL SYSTEMET? Man känner sig smått skabbig när man bakfull och innan intagande utav frukost ramlar in på systembolaget för att handla öl/sprit. Men men så fick det vara. Efter inhandling utav rusdrycker blev det av upp till Tobbe för vidare planering utav dagen. Följande timmar bestod i att handla ingridienser till Mojjito som skulle blandas på kvällen, intagande utav mat och välbehövlig vila. Tobbe introducerade mig för serien "Flight of the conchords". Syna gärna den om ni har tid någon dag. Handlar om två killar från Nya Zeeland som bor i New York och skall starta band. Exakt min sorts humor! Humor blandat med lite musik. Lite Steven Lynch-aktigt. Ja ni fattar när ni ser det.

Dagen började övergå till kväll och det var dags att göra sig i ordning inför kvällens åtaganden. För att komma igång började jag med en Innes&Gunn. Tobbe tog en frukt......nä bara skoja, han tog en brustablett med c-vitamin såklart! Tobbes födelsedagsgäster skulle dyka upp kl. 19.00. Gästerna kom fem minuter efter utsatt tid. Vi gick igenom artighetsfraserna och paket skulle öppnas. Tobbe fick gula kalsonger utav Rasmus och bananetui, disktrasa och bok utav Cissi och Hanna. Mojjito var ordnat och Tobbe bjöd in till fri sörpling. Det sörplades faktiskt ganska dåligt till att börja med. Men efter att jag tagit tag i taktpinnen så ändrades detta drastiskt. Jag tog "beställningar" och flög som en tätting mellan kök och vardgasrum för att servera.

Efter trevlig men kort "förfest" bar det av till Le Rouge. Väl där inne slogs jag utav hur vacker inredning var. Lite fransk kitch med mycket vinröda tyger och levande ljus. Jag trivdes redan! Vi åt och drack gott och var mycket nöjda när vi stegade ut. Frågan var nu vart vi skulle fortsätta kvällen? Alla vände sig om till skånepågen och frågade var jag ville gå. Jag har alltid drömt om att få besöka Berns salonger sa jag. Perfekt!, sa en utav tjejerna, jag känner vakten där, fortsatte hon. Sagt och gjort tog vi oss dit med taxi och på två röda var vi inne. Tjejerna slapp undan att betala inträde men vi killar fick punga upp med 150 riksdaler. Inte så farligt i och för sig, men störande då tjejerna bara gled in.

Väl inne på Berns började det roliga. Tjejerna sade sig veta hur man tog sig till "Vippen". Vi hängde på genom köksutrymmen och diverse lokaler. Efter ett tag säger tjejerna att vi måste ta en hiss. I hissen möter vi en helt svartklädd kille. Vi tar hissen högst upp under absolut tystnad. När vi kommer fram frågar han oss om vi är personal. En av tjejerna kläcker snabbt ur sig, Nej vi bor här. Ok, men då är ni helt fel ute, kontrar den unge mannen. Ridå! Men efter att vi avlägsnats oss en bit så säger tejerna att de vet en väg till. Till slut hittar tjejerna och vi kliver ut på en balkong med fri sikt över hela Berns. Vi går till "VIP-baren" och Cissi bjuder på öl. Efter ett tag så är vi alla rätt sugna på att svänga våra lurviga. Detta skall ske på ett annat ställe enligt tjejerna. Tobbe och jag hängde på. Ett par trappor och mystiska gångar senare är vi inne på ett dansgolv. Jag börjar stuffa lite men blir snart sugen på öl. Jag tänker innan jag tränger mig fram att bartendern aldrig kommer förstå om jag på bred skånska skrålar ut en beställning på: TVEEÅÅÅ ÖÖÖULL TACK! Väl framme vid baren så säger jag istället på den bästa stockholmsdialekt jag kan frambringa: TVÅ BÄRS TACK! När jag stod där med två fingrar i luften kände jag mig urbota dum och talade som vanligt resten av kvällen. Plötsligt börjar en kille gruffa lite bakom mig. Jag hör att han pratar om nån tjeje han satt på och att hon bara var 19 år gammal. Jag vänder mig och där står Howlin´ Pelle Almqvist och skryter om nått ligg för sina polare. Det sjuka är sen att han säger att han veckan innan "smält" på en 16-åring. Hur fan kan man vara stolt över det som 29-åring undrar jag? Jaja, rockstjärnefasoner återigen. Jag och Tobbe stegar ut och får se Josef Fares. Han är lugn och står mest och snackar med lite folk.

Lite senare får vi även syn på EyenI. Kunde inte riktigt avgöra om han var packad eller inte. Han stod mest och lutade sig mot en vägg och smuttade på en öl. Jag och Tobbe stuffade lite och beskådade spektaklet. Då säger Tobbe att han är sugen på en öl til så jag hänger med till baren. Min tur att bjuda. TVVVEEEÅÅÅ ÖÖUULL TACK! Det gick hem och jag fick två öl i näven! Något som inte funkade var mitt kort. Bartendern löste det hela genom att bjuda på ölen. Mycket trevlig lösning tyckte ju såklart jag! När jag står där i baren märker jag att det står en ganska lång kille bredvid mig. Det visar sig vara Alexander Skarsgård. Det visade sig att han fyllde år och ungefär samtidigt som vi står där så kommer hans vänner puttandes på en tjej och säger, Grattis på födesledagen!, och liksom räcker över tjejen till Hundtricket- killen. Han begrundar tjejen, tar henne på brösten med båda sina händer och utbrister: Rising star! Samtidigt står fortfarande The-Hives sångaren bakom mig och skryter om sina "erövringar". Detta var allt för surrialistiskt för mig så jag går därifrån undrandes vad fan jag egentligen hade sett och hört. Tar en runda in på pissoaren och stuffar senare lite till på dansgolvet. Efter ett tag så ser jag Moneybrother. Hoppas han inte är lika svinig tänker jag. Vid ett tillfälle sitter han ner på en stor "soffkudde". Då kommer det snabbt fram en tjej och i det närmaste gnider sitt kön mot hans lår/knä. Pengabrorsan viskar ett par ord i hennes öra och de smyger iväg. Jag kan säga att hon inte såg en dag ut äldre än 17 år.

Utmattad av hårt festande och sjuka intryck så var det dags att bege sig hemåt. Innan hemgång hann jag sneaka till mig en pepsi med mitt kort som inte funkade. Åter igen löste bartendern problemet med mitt kort med att "bjuda" på drickat. Jag ahr kunnat använda mitt kort i efterhand så det var bara pure luck. Fan vad sjukt om de tillämpat samma grej på, låt oss säga, IKEA. Man handlar kök för 40 lax och kortet funkar inte. Ah!, vi bjuder på det!. Bara en rolig tanke.

Glada och sälla klev vi ut på gatan och vi kunde med lätthet konstatera att vi nyss hade varit med om en sjuk afton! Tobbe bjöd på taxin hem till sitt. Det slutar med att vi båda rådäckar.

Söndagen bestod, som så många andra söndagar, utav vattendrickande, mumsande på överbliven pizza och film. Tobbe tog en sista brustablett och följde mig till tunnelbanan.

På min resa hem såg jag vanliga människor.

Kändisspotting och lagrad ale!

I helgen som var åkte jag upp till Stockholm för att umgås och fira min vän Tobbe C´s födelsedag. Den 25: e i ordningen närmare bestämt. I förväg var endast bord bokat på Le rouge till lördagskvällen. Jag gick hela helgen och sa LA rouge. Tobbe som bott i Frankrike rättade mig till slut och sade: "Stefan, DET HETER LÖÖÖÖÖÖÖÖÖ Rouge". Läste lite franska i högstadiet men det där med maskulinum och femininum var inte min starka sida.

Jaja, väl till resan. Det började på fredagens morgon kl. 0845. Jag fick för en gångs skull sova ut en vardag. Mycket skönt! Jag maxade bob hund hela morgonen för att komma i stämning. Gjorde mig klar rätt snabbt, packade det sista och for i väg.

Tog bussen till Malmö tågstation. Väl på station bestämmer jag mig för att köpa en tidning och lite dricka på Pressbyrån. När jag stegar ut, gissa vem jag fick se??!!!! Johnny Essing!!!! bob hund- gitarristen som bara en lite stund tidigare stått och hamrat ut ljud från sin gitarr i mitt vardagsrum. (Ja nästan iallafall.) Ur datorn åtminstone. Resan börjar bra tänkte jag! Det blev inte sämre än att Johnny faktiskt satt i samma vagn som jag hela vägen upp till Stockholm ( Framför mig rentav!). Jag klurade såklart på om eller vad jag skulle säga till honom. Jag ville inte rikitgt prata med honom direkt då jag inte riktigt hade samtalsämnen för hela resan. Men till slut så kom jag fram till att när vi närmar oss huvudstaden så skall jag fråga om han skulle spela senare på kvällen och i så fall vart. Men den käre Johnny hade ingen packning och var snabb av tåget och kvar stod jag på perrongen och tänkte på Kal P Dals gamla dänga Johnny!!

Jag äntrade Stockholms väldiga tågstation. Ja, åtminstone för en skånepåg som jag. Försökte lokalisera mig i djungeln av information. Det var fredag som sagt och mycket folk dessutom! Men jag lyckades med lite hjälp, i tur och ordning, av: stockholmstant, kontrollant-Ahmed, min vän Tobbe(per telefon) och till sist en annan stockholmstant. Jag skulle till Mariatorget med den röda linjen.

Väl på Mariatorget skulle jag möta upp med Tobbe. Han sade att det bara var att gå rakt fram när jag kom upp från tunnelbanestationen. När jag kommer upp ur tunnelbanestationen var det en stor byggnad i vägen! Smått nervöst börjar jag tro att jag hamnat fel. Efter ett samtal med Tobbe så kommer vi fram till att jag bara valt fel utgång. Där fanns två utgångar och jag tar naturligtvis fel! Efter att ha frågat en vänlig vakt och därefter en sjukt trevlig stockholmare om vägen befann jag mig strax på Mariatorget! Jag mötte upp med Tobbe och vi gick upp på hans kontor för lite rundvandring och påhälsning utav mr. T´s arbetskollegor. Trevligt värre, dessutom blev jag bjuden på Toscakaka!

Efter detta bestämmer vi oss för att gå lite på stan och shoppa och handla drycker för kvällen. Valet hamnade på en trevlig skotsk ale som heter Innes&Gunn och den tjeckiska pilsnersorten Urquell. 4 st utav varje. Även en 1-årig Havanna Club Rom slank ner i korgen. Efter denna inhandling bar det av till Acnes jeans-affär. Där pungades det upp med en tusing för deras jubileumsbyxa. Väl värda pengarna hoppas jag. Det roligaste i den affären var att tjejen som arbetade i affären sålde in byxorna sjukt bra men fick sen ha hjälp för att slå in priset i kassaaparaten. Men hon var trevlig åtminstone! Var även på Åhléns och inhandlade en tröja. Efter detta var jag ruskigt svettig och kände för en dusch och en pilsner.

Vi begav oss till tunnelbanan. Återigen röda linjen. Hemma hos Tobbe var det snabb husesyn sen en efterlängtad dusch. Efter att ha duschat bort resedammet var det dags för en öl. Började med en pilsner och följde snabbt upp med en ale. Mycket fina båda två. Även fast jag föredrog alen bäst. Innes&Gunn har gjort starkt intryck på mig på sistone. Den är faktiskt lagrad på gamla whiskeyfat i 37 dagar! Detta gör givetvis smaken mer komplex. Innes&Gunn besitter fin sötma, lite knäckig med god chockladton. Fin friskhet av citrus och sträv aprikos. Mycket fin och 4 pilsnerklunkar blir betyget! Urquell är inte min favorit i vanliga fall men den kvällen var man törstig så det gick förvånansvärt bra. I vanliga fall skulle jag ge den 2,5 pilsnerklunkar. Nu fick den 3 pilsnerklunkar i betyg. Detta bevisar att situationen runtomkring själva öldrickandet kan påverka betyget! Men men, åter till vår lilla förfest.

Vi kollade upp DN´s nöjesbilaga och bestämde oss för att bevittna Pascals spelning på Debaser. En hundring för inträde och spelning. Det var taget! Ett par öl senare och en åktur på röda linjen befann vi oss på Debaser. Till en början väldigt lite folk,men detta ändrade sig radikalt efter bara 30 min! Vi beställde in 2 st Mojjitos. De var sjukt välgjorda!Topp 3 på min Mojjitolista. Pascal äntrade scenen och rev av ett gäng låtar. Spelning var superb och jag njöt i fulla drag! Stor cred till den tuffa tjejen bakom pukorna som drog ett stort lass. Jag njöt i fulla drag, även om jag nu inte röjde på dansgolvet. (njöt av min mojjito).Pascal hade en cover på sin låtlista denna kväll. Till min förvåning och glädje körde dom låten "Johnny" med Kal P Dal. Cirkeln var sluten på nått sätt!

Vi festade vidare och efter ett tag säger Tobbe att Fredrik Strage var i lokalen. Följande ordväxling äger då rum:

Jag: Vilka fula byxor han har!

Tobbe: Han har inga glasögon.

Jag: Vad ful han är!

Tobbe: Han gifte sig i somras!

Jag: Det måste vara skinnbyxor.

Vi garvade lite och köpte oss varsin öl. Då såg jag den långe gitarristen i The Ark. Martin Axén, tror jag han heter. Han är verkligen smal och lång! Han stod och konverserade med sångaren i Laakso, Markus Krunegård. Har alltid trott att han var sympatisk, men efter att han äcklade sig med ett par tjejer så tänkte jag om. Blev lite besviken på det. Men men. Rockstjärnefasoner!!! Vad skall man göra? Kvällen fortlöpte ändå i dur. Jag och Tobbe hade det ytterst trevligt. Kvällen slutade med nattamatt på en grill på Gullmarsplan. Vi gick hem till Tobbe därifrån. Jag tog ett foto på Globen. De hade projecerat "Melodifestivalen 2008" på fasaden. Skickade det till det största Melodifestivalen-fan jag känner. Hon heter Sussi. Hon är "ovän" med mig nu. Vi kom hem till Tobbe och efter lite snack så däckade/somnade vi båda två ganska så snart. Innan jag somnade så tänkte jag att det hade varit en trevlig fredag och att lördagen aldrig skulle kunna slå detta.

Men se där det gjorde den. Jag berättar mer i morgon............

USB-armband det nya?

Håkan Hellström kan man i motsats till Kent se hur många gånger som helst utan att det blir tråkigt live.

Nu ger han sig in i cyberrymden och ger ut ett USB-band som komplement till sin kommande skiva "För sent för Edelweiss".

DETTA USB-ARMBAND INNEHÅLLER: ★ Alla låtar från albumet i högupplöst MP3-format (320kb/s).★ En personlig videohälsning från Håkan Hellström.★ Exklusiv film – Håkans egna kommentarer till albumet (14 min).★ Bilder, omslag, länkar mm.


159 riksdaler kostar kalaset. Tror dock att jag själv nöjer mig med det traditionella albumet...

Kent, Idrottshallen, Kristianstad, 15 mars, 2008

Kent är Sveriges största band 2008, men inte det bästa i min bok. Längre. I liveformatet ligger de inte heller i topp. Det är inte 1996 och bandet var hungrigare än vargen som åt grisar i sagan om Rödluvan. 2008 är Kent ett - ibland för - rutinerat gäng som planerat allt i minsta detalj, precis som "Sickan", när det gäller scenshow, ljus, laser, bildskärm och hur man trakterar instrumenten. De verkar mer checkat för allt som står i danska Mews block när det gäller att ge konserter. Har inget egentligen att invända mot det tekniska i framträdandet. Det blir dock lite för likriktat alltsamman, trots att det är några år sedan jag såg bandet live. Det saknas något som sticker ut, allt smälter samman i en beige mortdegel utan charm och klen publikkontakt. Varför är svårt att säga, det kan vara låtvalet, det kan saknas inspiration eller så är bandet inte riktigt på humör. Kent är ju bortskämda att spela inför tiotusentals åskådare. Cirka 2000 eller vad det var i en svettig idrottshall kanske inte framkallar euforikänslor i bandet. Publik som sitter på långsidorna i stolar gör ju varken bu eller bä? Eller så är de sura för att konserten krockar med Melodifestivalens final. Jag vet inte, men det blir inte många gamla rockdängor som ger lite extra skjuts i konserten, det närmaste är väl "10 minuter (för mig själv)", "Revolt III" och "Om du var här" som skramlar på rätt bra. Men that´s it! Avslutningen "Mannen i den vita hatten (16 år senare)" fungerar också, men däremellan är det lite för tråkigt med ett Kent på rutin och en Jocke Berg som knappt samtalar med publiken. Det borde han ju lärt sig vid det här laget, har för mig han gjorde det mer innan, även om han aldrig varit den där riktiga muntergöken.

Som sidounderhållning var det dock många omkring mig som sysselsatte sig med att ta bilder med mobilkameran, några hade med blixt, andra fick kämpa i motvind med att få suddiga, mörka bilder. Men det gjorde kanske inte så mycket. Det bjöds dock på goda popcorn i förhallen. Men någon popcornkonsert i ordets rätta bemärkelse var det inte riktigt i lördags ändå. En liten besvikelse. Snarare svartsoppekonsert eller gravlaxkonsert... Och så blev man 375 kr fattigare.

Och så spelade Familjen fem låtar, varav en ny, precis innan Kent tofflade ut på scen.

Nu lär det dröja innan jag ser Kent igen, vet inte riktigt vad som ska locka mig till en konsert med dem igen. Har inte kommit på något än i varje fall. Kan inte riktigt släppa att Kent kunde göra mig så likgiltig under en konsert. Synd på nått sätt, men så är det.

Håkan Hellströms nya singel en cover!

Någon flitig myspace-surfare (?) hade luskat ut att "För en lång lång tid" är en cover av göteborgska shoegazer-poparna Tapeflys låt "Canine Prey". Håkan har alltså gjort en "Foggy Days", och gjort en cover av en kompis låt i svensk översättning. Johan Forsman och Fredrik Sandsten ingår i Tapefly och har ju medverkat lite här och där på Håkans tidigare skivor. En liten överraskning var det dock!

Nu återstår att se om det finns fler covers på skivan... "Zigenarliv Dreamin pt 1" hör ju nästan dit, en svensk variant av Canned Heats "Going up the country".

Har du ölat nu igen Harry?

Björn Gustafsson spelar inte bara Dynamit-Harry i Jönssonligan. Han är mycket glad i det gula guldet men tillåts inte alltid dricka det för sin tjatiga fru/flickvän eller Sickan...

Nu har namnen till den gamle "Emil i Lönneberga"-skådisen återfötts i en ung blond frisyr som i dag fick spela berusad på scen. En Robert Gustafsson-med illern Göran-roll som han gestaltade ganska bra. Men glögg är väl inte riktigt berusningsmedlet 2008, eller hur?

Både stagediven och röven i golvet-stuntet orsakade dock lite ilningar i tänderna från undertecknad. Det hade jag aldrig gjort själv, men jag antar att det var trickfilmat...

Att både Bengtzing och Charlotte gick vidare var lite överraskande, jag trodde nästan Hanaskog-Sibel skulle skrälla, men hon får istället försöka att vråla ihjäl Etype och The Poodles, det borde gå bra. Deras låt var ju väldigt tråkig.

Om det är balladernas år vinner nog ändå Sanna Nielsen hela festivalen, Charlotte blir nog farlig också om hon får igång rullstolen... förlåt rulltrappan. BWO är också givna däruppe, men som sagt jag tror det blir en ballad i år. Sen är frågan om Johnson & Vrålet går vidare till finalen, Nordman, Terran och Tapper känns ju inte helt skräckinjagande men hoppas nästan de får in någon nätrullare mot Johnson & Vrålet. En sak är säker, de super säkert mer och bättre än Vrålet...

En dag med Håkans nya singel...

... kan väl bara sammanfattas på ett sätt - fantastiskt!

En lågmäld "En midsommarnattsdröm" med bra drag under galoscherna och med denna suveräna textrad »Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav/Någon dag kanske jag kör över dig här utanför«!

Längtar till albumet - och singeln - för det måste väl bli någon b-sida också. Singeln fick man ju gratis till Aftonbladet i dag så det var perfekt efter att hört låten strax efter åtta och under "Flipp eller Flopp" vid halv tolv. Gjorde en samlingsskiva med lite go svensk musik efter jobbet.

Måste säga att Alfs nya singel också är femstjärnig! Vapnets nya är inte mycket sämre.

Återkommer med en längre popkrönika eller popsummering... Finns mycket trevligt svenskt!