Kent, Idrottshallen, Kristianstad, 15 mars, 2008

Kent är Sveriges största band 2008, men inte det bästa i min bok. Längre. I liveformatet ligger de inte heller i topp. Det är inte 1996 och bandet var hungrigare än vargen som åt grisar i sagan om Rödluvan. 2008 är Kent ett - ibland för - rutinerat gäng som planerat allt i minsta detalj, precis som "Sickan", när det gäller scenshow, ljus, laser, bildskärm och hur man trakterar instrumenten. De verkar mer checkat för allt som står i danska Mews block när det gäller att ge konserter. Har inget egentligen att invända mot det tekniska i framträdandet. Det blir dock lite för likriktat alltsamman, trots att det är några år sedan jag såg bandet live. Det saknas något som sticker ut, allt smälter samman i en beige mortdegel utan charm och klen publikkontakt. Varför är svårt att säga, det kan vara låtvalet, det kan saknas inspiration eller så är bandet inte riktigt på humör. Kent är ju bortskämda att spela inför tiotusentals åskådare. Cirka 2000 eller vad det var i en svettig idrottshall kanske inte framkallar euforikänslor i bandet. Publik som sitter på långsidorna i stolar gör ju varken bu eller bä? Eller så är de sura för att konserten krockar med Melodifestivalens final. Jag vet inte, men det blir inte många gamla rockdängor som ger lite extra skjuts i konserten, det närmaste är väl "10 minuter (för mig själv)", "Revolt III" och "Om du var här" som skramlar på rätt bra. Men that´s it! Avslutningen "Mannen i den vita hatten (16 år senare)" fungerar också, men däremellan är det lite för tråkigt med ett Kent på rutin och en Jocke Berg som knappt samtalar med publiken. Det borde han ju lärt sig vid det här laget, har för mig han gjorde det mer innan, även om han aldrig varit den där riktiga muntergöken.

Som sidounderhållning var det dock många omkring mig som sysselsatte sig med att ta bilder med mobilkameran, några hade med blixt, andra fick kämpa i motvind med att få suddiga, mörka bilder. Men det gjorde kanske inte så mycket. Det bjöds dock på goda popcorn i förhallen. Men någon popcornkonsert i ordets rätta bemärkelse var det inte riktigt i lördags ändå. En liten besvikelse. Snarare svartsoppekonsert eller gravlaxkonsert... Och så blev man 375 kr fattigare.

Och så spelade Familjen fem låtar, varav en ny, precis innan Kent tofflade ut på scen.

Nu lär det dröja innan jag ser Kent igen, vet inte riktigt vad som ska locka mig till en konsert med dem igen. Har inte kommit på något än i varje fall. Kan inte riktigt släppa att Kent kunde göra mig så likgiltig under en konsert. Synd på nått sätt, men så är det.