Peter Swartlings skötebarn!

Känns dumt att kommentera Idol 2007 egentligen, men i kväll var det väl nästan självklart att en viss person skulle åkt ut. Det var det självklaraste på länge enligt egen utsago.

Men oktober 2007 måste såklart den mest malplacerade och soul(!)-och-vår-hesaste Joe Cocker-stämman vara kvar i tävling om Det Svenska Folket får bestämma.

För hur förklarar man annars att Sam Hagberth satt hur säkert som helst i kväll trots att han massakrerade Metallicas "Nothing Else Matters" till de allra minsta beståndsdelarna?!

För många hårdrockare som röstade med för mycket Lapinkulta-burkar framför tv:n månne?

Bowlingkväll i Zuperbowl-gård!

Millencolins nittiotalshit "Da Strike" eller de stolliga glidarna i "Kingpin"...

Ett fint tillbehör till den käre pilsnern, som passar som handen i handsken, är bowling. I goda vänners lag väcks tävlingsmänniskan till liv när man är exempelvis fyra personer på en bana och försöker sikta så bra som möjligt. Utan att ha några direkta förkunskaper går det utmärkt att visa upp sin egen teknik till hur man trakterar det tunga klotet.

En direkt norm för bowling är dock att inte vattna banan med det bruna guldet. Golvet är redan halt och dessutom får man inga poäng när man går för långt fram i banan.

Så i torsdagskväll var det jobbfest med förvånande bra uppslutning, och det var dags att ta på sig ett par fula bowlingskor som dröp av bowlingfotsvett. Det blev några strikes i första rundan för egen del, mot slutet av timmen blev det några vänsterhandskast också som presenterades, plus några misslyckade försök till skruvar...

När kvällen var som yngst blev det musikfrågesport med en José González-fingerfärdigt spelande bloggkollega på gitarr och en Hästveda-fotbollskämpande mittfältare som hans gitarrplockande motpol. Bra initiativ där 50-talet till 2000-tal avverkades med en låt från varje årtionde. Städerskorna på jobbet har tydligen redan anmält de bägge herrarna till nästa års Idol 2008...

Bowling-stället var för övrigt inget ställe för finsmakaren av öl. Ale kunde de inte stava till utan när jag lite försynt frågade om de hade det blev det ett "nej sånt skit har vi inte" som motlägg. - "Vi har Kilkenny", sa den överoptimistiske bartendern/bowlinggeneralen. Trippelridå!

Jaja, det blev några mainstreamöl istället, Falcon Export och Carlsberg Export.
Plus en riktig fulöl Eriksberg, den skämtar man inte bort, en sann sillastrypare som känns som ett filtrat av snus, fotsvett och råa ägg. En klunk i betyg om man är någorlunda rund om fötterna, men i normala fall en överkorsad kallsup.

Men det var en kväll som gick i dur, men slutade på tok för tidigt, tyvärr, men så var det ju en helt vanlig torsdag också.

//P

Omröstning världens sämsta program!

I en dagsfärsk undersökning på nme.com läste jag att det svenska humorprogrammet "Fredag hela veckan" hade röstats fram av det Engelska ale-förbundet som det sämsta svenska tv-programmet någonsin med väldigt höga 95 procent av rösterna.

Vi gratulerar David Hellenius och kompani till "vinsten" med ett fyrfaldigt leve.

De leve, hurra, hurra, hurra, huuuraaa!

Ibland undrar man vad norrmännen går på...

Rosenborg skrällde mot Valencia och kämpade in två bollar bakom den vithårige, gamle parfymflaskfumlaren Santiago Cañizares (missade ett stort mästerskap för några år sedan då han tappade en parfymflaska på foten i duschen) och grejade däremed sin fjärde poäng i sin grupp i Champions League denna säsong.

Och man ska nog tacka den fanatiska och hurtiga norska publiken i Trondheim för de två inskrämda målen.

De gjorde det med litervis av Ringnes och lite mer otippat någon norsk översättning/text/hejaramsa till melodin av "Här kommer Pippi Långstrump".

Ibland överträffar norrmännen sig själva...

Annars var det kanske så att en annan vithårig mans, dessutom svensk sådan, förtjänst som eldade upp laget innan de gick in på planen efter paus, för då hade Glenn Hysén redan krypit ikapp med en drös fotografer i dryga 150 meter längs med långsidan av planen. Det hjälpte nog till mycket också.

Kent - djuplodande analys av det bästa på nya albumet "Tillbaka till samtiden"

Många kan ibland missuppfatta vad Kents låtar egentligen handlar om. Många tycker också att de är för deppiga och mörka.

Låt oss nu avfärda den myten och istället reda ut begreppen genom att analysera vad de fyra bästa spåren på nya ”Tillbaka till samtiden” (titeln som för övrigt är en blinkning till Jocke Bergs favoritskådis Michael J. Fox och ”Tillbaka till framtiden”-trilogin, som står främst i det bergska DVD-biblioteket) egentligen handlar om.

”Elefanter”: Handlar om när Jocke Berg och Sami Sirviö var på Kolmården i Norrköping en stekhet sommardag 2005 och fick klappa en liten elefantunge.

”Berlin”: Här förmedlas trummisen Markus Mustonens längtan att en dag kunna åka till den tyska huvudstaden och förkovra sig i det bruna guldet, allra helst ljus öl. I en välskriven intervju jag läste härförleden berättade han öppenhjärtigt att ”öl ska vara ljus annars är det skitäckligt”.

Andra delen av låten tar upp problematiken basisten Martin Sköld (som för övrigt är den enda medlemmen i Kent som besökt Berlin) hade att åka tunnelbana och stiga av vid rätt hållplats i just Berlin.

”Columbus”: Många tror att låten handlar om Christofer Columbus misslyckade upptäckt av Indien som istället visade sig vara Amerika 1492 men så är inte fallet. Det rör sig inte heller om någon anekdot om den gamle deckaren med det snarlika namnet Columbo.

I låten "Columbus" minns istället bandet tillbaka i tiden när den forne medlemmen Harri Mänty för tio år sedan förlorade 20 kr på ett vinnarspel på pållen Columbus under en kväll på Sundbyholmstravet i Eskilstuna. Den danskregistrerade hästen galopperade tyvärr men fick senare agera statist i videon till singeln ”Ingenting”. Snacka om att cirkeln slöts och allt fick ett lyckligt slut.

”Våga vara rädd”: Här tar Kent upp kampen med Marie Fredriksson när det gäller att skriva den mest perfekta stormlåten. Jocke Berg är något diffus i sin beskrivning av vilken storm som det sjungs om, men i ett öppet pressmeddelande förklarar han att det så klart är den senaste stormen Per det rör sig om. Under den blev han inte själv drabbad men i ”Våga vara rädd” målar han ändå upp ett skräckscenario om sin rädsla att en eventuell storm kan göra att det bli störningar/flimmer på tv:n när han och frugan skulle se säsongsfinalen av ”På spåret”.

Löwenbrau Oktoberfestbier

Oktober är halvvägs och en ölrecension är på sin plats!

Har prövat ett par sorter men väljer att tycka till om den första jag drack. Det blev en Löwenbrau Oktoberfestbier som första öl. I sitt vanliga utförande är denna ölen än alldeles utmärkt "vanligfest-öl". Inte jättelyxig, men ändå så pass mycket kvalité att man inte blir besviken. Som lite kuriousa kan nämnas att Löwenbrau förkommer frisk i Ulf Lundells debutroman JACK. Där insupes Löwenbrau i både det ena och det andra sammanhanget, dock inte i Oktoberfest-utförandet. Men nog om det. Nu över till Löwenbrau i Oktoberfest-utförande.

Tillfället var alldeles utmärkt! Det var tysk afton hemma hos mig och det bjöds på äkta tysk bratwurst och sauerkraut till ölen. Men trots detta så tycker jag inte att Löwenbrau kom till sin rätt. Oktoberutförandet utav Löwenbrau tog alldeles för mycket plats. "Löwen" ingick tyvärr inte i någon symbios med maten. Det smakade både beskt och konstigt. Den smakade nästan lite metall. Alldeles för stor alkoholprocent för att jag skulle vara nöjd. Ölen var absolut inte så len och mjuk som den är i det vanliga utförandet. Så tyvärr blev jag väldigt besviken! Lite synd att man började med den ölen. Den kunde istället insupits på efterfesten ett par timmar senare.
Men men. Det blev trots allt en trevlig kväll ändå. Den trevliga ölen Spaten räddade upp det på ölfronten. (För övrigt en fin tysk öl!) Annars var det Björn "Holländaren" Anefur som såg till att det blev en höjdarkväll! Och för att Björn är Björn och jag är jag så fortsatte senare delen utav förfesten med Rom och Cola. Precis som alla förfester Tyskland! Björn och jag har nog varit tyskar i våra förra liv.

Men för att återgå till Löwenbraus Oktoberpissöl så skall den ju också betygsättas. Och trots att det var traditionsenlig mat på bordet och trots god underhållning (titta på filmklipp på nätet med Björn) så är jag riktigt besviken på vad Löwenbrau åstadkom. Så betyget blir:

1,5 klunk

Band of Horses nästa stora genombrott?

Band of Horses, ett relativt nytt band från Seattle, Washington, USA, står inför ett stort genombrott, eller vad sägs om drygt 30000 dagliga lyssningar på sin Myspace-sida. Fantastiskt rent ut sagt att så pass många har viljat lyssna på sånger från bandets kommande och smått fantastiska skiva "Cease to Begin" så här i början av oktober. Jag föll själv som en fura för nya albumet som lutar åt ganska traditionell amerikansk rockmusik, men som ändå sticker ut med sina fantastiska melodier och bandets sångares utmärkta rockröst. Lika delar My Morning Jacket (om än möjligt lite mindre doser än på debuten "Everyting All The Time" som kom förra året) och The Shins (jag beskriver Band of Horses som en högst medbjudande variant till detta fina amerikanska band, men med betoning på mer rock än pop) melodiförmåga kontra de starka låtarna är saker som jag hoppas kan väga till Band of Horses fördel. Ett genombrott ligger runt husknuten helt klart!

Och slutligen en ölhistoria om bandet, som kanske framförallt härstammar från den hårt tatuerade och tillika skäggige frontfiguren Ben Bridwell så verkar han enligt en artikel jag läste om bandet vara väldigt förtjust i kanadensisk öl. Kan själv inte komma ihåg om jag druckit någon kanadensisk lager tyvärr. Får i så fall återkomma om det...

/P

Ett gott parti

"Ett gott parti" var fars, "Tre vänner-produktion", komedi, snubbelgubbe-roligt, Loa Falkman och Sten Ljunggren i sitt essé men jag tror ändå att det kommer bli så mycket bättre och roligare framöver. Ginflaskan hade en smårolig huvudroll på den egentligt tilltänkta partikandidaten som dribblade bort sin titel bland städfolk och sprit. Snopet för Per Svenssons rollkaraktär helt klart.

Fortsättning lär följa.

Under hösten kommer vi skratta mest åt Hasse Aros "Indielistan" i underskattade Studio Virtanen och just åt/med Loa Falkmans snopna politikerkaraktär i "Ett gott parti".

Heja svensk komedi!

/P

Fredag hela veckan tills du spyr...

Usel tv är alltid usel tv. TV4:s premiär av sin nya fredagsunderhållning med den "fyndiga" titeln "Fredag hela veckan" var verkligen usel tv-underhållning. Ett Hey Baberiba-light i ett ännu sämre och okuligare format. Jag tyckte synd om de förfärliga komikerna som försökte vara just komiska. Om Hey Baberiba känns ganska passé så var "Fredag hela veckan" i princip som en vedervärdig kusin till TV4:s förra obetydligt sämre variant "Hjälp" som visades tidigare i år som pausunderhållning till vad jag tror var "Let´s Dance", som en avdankad twostep-artist som Craig David gjorde en cover av i just Tv4:s nya humorsatsning "Fredag hela veckan".

Till och med Tv3 gjorde lysande komik för nåt år sedan med Sveriges humorelit i rutan. "Godafton Sverige" tror jag programmet hette och med snustorra programledare/nyhetsankare som Claes Åkesson (hade nog inte bytt till Runheim just då) och Kajsa "Stickan" Ingemarsson vid rodret var det betydligt mer genomtänkt fredagsunderhållning om man jämför med "Fredag hela veckan".

Det hade krävts många starköl för att tycka att Tv4:s nya program var lite kul i varje fall. Men det hjälpte föga. Att sedan gissa att namnen till en av världens tråkigaste artister, Anastasia, skulle åka ut ur Idol var lika självklart som att solen går ned varje kväll. Trots att jag bara hörde snabbgenomgången var det något riktigt uselt som kom ur miss Anastasias mun denna kväll. Anastasia kommer inte blir ens en one-hit-wonder om ni frågar mig, även hur många gånger hon än kommer säga att "vi kommer höra mer från henne" senare. Att juryn dessutom envisas om att varje gång påtala att det är den bästa omgången av Idol säger det mesta om juryns kapacitet att bedöma vilka som kan bli stjärnor. Har själv ingen aning om vilken som kommer ta hem det hela till slut. Men gissar att det blir den som sjunger finast, rör sig bäst på scen och sjunger de mest kända covervalen av dem alla. Så brukar det vara och den svenska publiken kan ju aldrig ha fel, eller hur?

Nu ska jag se första delen av Tv4:s nya komediserie "Ett gott parti", Tv4 är inte känt för att göra någon människa glad när det gäller komedi- eller dramaserier (läs "Talismanen", "Medicinmannen", "Hon och Hannes", "En ängels tålamod", "Heja Björn", "Hjälp", osv) men jag tror ändå utan att ha sett en blund av "Ett gott parti" att det kan vara riktigt roligt för Loa Falkman är ett väldigt underskattat komiskt geni, långt mycket roligare än några Hey Baberiba-fånar eller Parlamentet-glyttar...

/P

Några tankar om "Du levande"...

"Du levande", en film om drömmar eller att aldrig ge upp sina musikaliska ideal, eller något helt annat. Roy Anderssons film - likt "Sånger från andra våningen" - har många budskap, liknelser, strofer ur dikter och målande tavlor inblandat i sig. Oavsett om en äldre herre sitter och dricker öl medan han övar på sin bastuba till fruns stora förtret eller att vi får följa med ett ganska omaka par under deras vardag är det något dystert som ligger hängande över alltsamman.

Drömmar som inte slår in, tristess eller tankar som fantasifullt väcks. Allt är möjligt.

Upprepade mantran som "det är en dag i morgon också", som mannen på balkongen får ge vika för sedan hans hustru upprepade gånger bett honom komma in från balkongen. Eller som på stadspuben när bartendern slår i klockan och förtäljer att "sista beställningen" ska göras (och nästan alla går fram och beställer en sista stänkare), följt av klyschan "det är en dag i morgon också".

Allt filmas i den karaktäristiska gråtoniga färgskalan, och allt utspelas i något som skulle kunna vara en dystert öststatsliknande medelstor stad. Och precis som i "Sånger från andra våningen" förs nästan alltid samtalen/dialogen med ryggen emot berörd part.

Mycket musik blir det också. Marschmusik varvas med tradjazz och spelas naturligtvis av äldre garvade män. Men i "Du levande" finns faktiskt också ett par ungdomar som gestaltas och deras musikaliska inriktning ligger någonstans i gränslandet mellan indiepop, Backyard Babies-wannabe-glam och gothrock.

Handlingen är om möljigt ännu mer otydlig än i "Sånger från andra våningen". Men jag missade säkert en hel del budskap, diktstrofer och tavelmotiv...

Vad det gäller öl så utspelades en hel del av historien på ett ställe som var ganska likt ett hederligt ölkafé med en stor fyllig bar. Eller så fanns alkohol och öl hela tiden som kuliss i många scener.

En parentes var också att det bara var TVÅ personer i biosalongen när jag och en kompis såg filmen i förra veckan. Jag satt på fyra-fem olika ställen. Det är ju inte var dag man kan röra sig fritt i biosalongen och prova vilken plats man ser bäst på...

/P

Bokmässans ABC

F - Förläggaren

Den viktigaste personen på Bokmässan är förläggaren. Han eller hon (men oftast han) ligger på en divan allra längst in i sin monter där Unni Drougge matar honom med fisk och nyskalade vindruvor.

L - Lärn, Viveca

Viveca Lärn introducerade sin Lärn-bokhylla under stort pompa och ståt i den östra mässhallen. Denna funktionsdugliga sak föreställer en byst av Tomas von Brömssens rollfigur Blomgren i Saltön och som kronan på verket får dessutom samtliga 657 böcker i serien plats på hyllans sju plan.

O - Ordvitsen

Uppfanns i Göteborg och är fortfarande ett oundvikligt inslag på mässan. De populäraste vitsarna är den där man balanserar en roman på huvudet och säger ”bokmössan”.


V - Vinbassäng

I Bokmässans samtliga barer råder det kaos. Poeten Bob Hansson med följe har nämligen köpt upp allt rödtjut och förflyttat sig till Bokmässans badhus där poeter, kvasiförfattare och några bloggare sitter i en stor jacuzzi fylld av vin och filosoferar om livet, och blir lite lätt bokmässeberusade.

/P


Ps. Ett par av Bokmässans ABC är hämtade från Andres Lokkos senaste krönika i Svenskan. De andra är nedskrivna av mig! Ds.

OKTOBER!

OKTOBER!!!

Då är då den första och snart den andra dagen i årets bästa månad till ända. Åtminstone för öldrickare. Med månaden oktober följer alltid ett legitimt skäl till att kunna festa som på tyskars vis. Med ölstop stora som tunnor och sauerkraut i mungipan kan man inte vara annat än glad!

Alla tyska ölbryggerier med självaktning brygger till denna månad sina oktoberfestbier. Det finns otaliga sorter att välja på såklart! Men ett bra tips är att om du tycker om ett speciellt märke så välj även det när det skall till att handlas oktobervarianten. Men man kan prova sig fram. Anordna en oktoberfest där alla får i uppgift att handla ett visst antal sorter. Så kan man tillsammans avnjuta många sorter i vänners lag. Nästan som en provning! obs! glöm ej tillbehören. Det förhöjer intrycket avsevärt!

Utmärkande för oktoberbryggden är att den är något extra tilltagen när det gäller alkoholprocenten. Så det gäller att se upp så att man inte stjälper i sig på vanligt vilkenlördagsomhelt-manér.

Ännu har inte undertecknad hunnit smaka någon utav årets oktobervarianter men en trevlig Oktoberfestweissbier från Erdinger är på kylning och väntar på att bli uppdrucken och recenserad. Förhoppningsvis mer om det i nästa inlägg!

Var nu inte blyga för att fylla er oktobermånad med mycket fest och bier!

Trevlig oktober!

/S