Ringnes - ett norskt sportöl...

Hurtighet. Backhoppning. Längdskidåkning. Skidskytte. Dåliga i ishockey. OS i Lillehammer. Fleksnes. A-ha. Sondre Lerche. Och ölmärket Ringnes då som några exempel.

Kärt barn har många namn och associationer...

Det första när man tänker på öl är inte Norge.

Men Ringnes och de alkoholfria ölsorterna Munkholm och Clausthaler härstammar faktiskt från de norska dalgångarna hur mycket man vill det eller inte.

Hade inte så mycket koll på det förrän jag besökte OS-byn Lillehammer i veckan men de dricker faktiskt en och annan Ringnes på studentpubar eller när de tagit sig upp för en kilometerlång backe på en obekväm cykelsadel.

Det ljusa Ringnes-ölet som jag drack i fatformat hade inget direkt utmärkande drag. En lager med ganska mycket beska och arom. Ungefär som en norsk variant på Falcon eller Pripps Blå. Passerade smaklökarna, gommen och halsen med en ganska lättsam färd... Passar utmärkt som motionsöl eller festivalöl, dock inte till finare högtider som jul, nyår eller midsommar...

Ölet finns säkert på välsorterade systembolag runt om i landet, men jag tror väldigt få har smakat det. Och det gör inte så mycket då det finns fullgoda och bättre alternativ.

En sak är dock säker, Ringnes är billigare i Sverige än i Norge.

2, 5 klunk för sin hurtighet blir det dock... Heja Björn!

/P

Bass Pale Ale 5,2 % alc.
England (InBev)
Storbritannien

Var på ett bröllop för några dagar sen. Väl där serverades en trevlig ale till huvudrätten som jag tänkte recensera. Alen i fråga var den smått kända bass pale ale. Denna serverades till någon sorts älgdel (filé?) med tillhörande potatisgratäng och lingonkompott. Det var ett högst utmärkt val av rusdryck till huvudrätten! Alen var lite halvt besk i smaken med lite lätt rostad ton. Det ända som var lite tråkigt var att ölen ej räckte till hela kvällen. Jag tror det var mången man som blev förtjusta i denna pale ale denna kväll! Men detta är ju trots allt ett gott betyg då den var alldeles utmärkt att dricka som enkel sällskapsdryck. Bass pale ale är inte riktigt uppe i toppskiktet bland de aler som jag smakat men den gjorde sitt jobb denna trevliga afton!

En liten detalj som var lite tråkig är att alen serverades lite väl ljummen till huvudrätten. Men detta blev bättre efter ett par timmar! Men då skummade flaskan över istället. Detta tyder på dålig maltkvalité. Men till det fina pris(13,60/330 ml) denna butelj betingar så är det en petites. Men som sagt bass pale ale gjorde sitt jobb denna kväll och jag blev ändå nöjd!

Betyg: 3 klunkar.

/S

Weihenstephaner - Hefe Weissbier (5,4%)

Från nordöstra Tysklands ölkonst vill jag nu berätta om ett klassiskt bryggeri som ligger i södra Tysklands Freising och är en universitetstad i utkanten av München, som har anor långt tillbaka i tiden. Weihenstephaners bryggeri grundades redan 1040 av munkar(?) och är världens äldsta bryggeri enligt dem själva. De gör utsökt Hefeweissbier som är speciell i sin karaktär. Den söta, fruktiga och tillika mustiga veten ger en speciell smak och lukt åt ölet. Det är så här äkta veteöl verkligen ska smaka, dess grumliga form ger kanske den oinvigde en inte alltför trevlig inbjudan till ölet(finns även i mer kristallklar form för den osäkre). Men hav tålamod! Dess speciella arom går inte att ta miste på och passar bra att avnjutas i vänners sällskap på fest eller till en måltid hemma eller på krogen.

Tyskarna skulle rekomendera ett par bratwurst med sauerkraut till den skumrika Hefeweissbieren. Men till svensk husmanskost lär den fungera ypperligt också. Att dricka den till fisk- och skaldjursrätter är dock inte att rekommendera.

På Oktoberfest i München lär denna ölsort flöda. Jag kan inte tänka mig någon bättre form av den i sin genre, Weissbier. Den har ju det mesta man kan önska sig.

Skulle vara intressant att åka ner till München och gå och vandra i det fina bryggeriområdet, alleérna och se de vackra byggnaderna på nära håll. Man blir onekligen lite sugen efter att spanat in alltsammans på deras hemsida.

Men ett råd om ni går in på hemsidan, http://www.brauerei-weihenstephan.de/, är att stänga av ljudet från de sjungande munkarna, det för tankarna till det hemska konceptet Enigma som gjorde en hel värld religiösa med sina tungrodda anthems.

Betyget blir återigen högt: 4,5 klunkar!

/P

Burgen Pils Premium (2,8%), Haus 8 och konstiga färger på öl!

Efter att gjort en liten veckohandling, på Lidl av alla ställen, smög sig ett par tyska fulfolköl ner i korgen, Burgen Pilsner Premium (2,8%) var namnet, och de smakade väl ungefär som vilka andra trekronorsfolköl som helst, mest vatten med några droppar kornmalt och humle inkluderat. Men det är ju läskande att dricka något som mest består av vatten i varje fall. För att citera ett känt ölordspråk; "Det krävs många fulöl för att uppskatta ett riktigt gott finöl".

Under min studietermin i nordöstra Tyskland för en handfull år sedan fick jag dock bekanta mig med en hel del exotiska lokala nordösttyska ölsorter; för oss svenskar även kallade indieöl.

Stralsunder, Lübsser Pils, Franziskaner Weissbier och Bitburger var några som stod på menyn och fanns tillgängliga i Haus 8 (studentölstuga, som låg på campusområdet och som var ungefär lika liten och spartanskt möblerad som Perrong 23:s konsertlokal. Krypavstånd hem till studentrummet också...) och i de flesta livsmedelsbutikerna.

Den sistnämnde, Bitburger, hade den fiffiga och underfundiga undertexten; "Bitburger - bitte ein Bit!" och det kan jag fortfarande komma att tänka på när jag tänker på tysk öl. Om den ramsan är bättre än någon annan slogan är jag däremot lite kluven till, men om någon frågar mig så tycker jag nog ändå att den är lysande sex av sju dagar i veckan.

Det tyska bruna guldet är även generellt sett ett väldigt bra öl som definitivt ligger topp 5 i hela världen i min ölbok. Men när de krånglar till det genom att blanda ölen i olika färger som onaturligt röd och grön då kan jag tycka att de överdriver en smula och gör ölet till något helt annat som inte bör heta "bier".

Weissbier är också väldigt tyskt och en vattendelare bland ölkännare. Men vad vi tycker om det här på Klunk! tar vi en annan gång.

OBS! Burgen Pils Premium betygsätts inte då det är folköl.

/P

Bishops Finger Kentish Strong Ale (5,4 %) (nr 1677)

ALE
Bishops Finger Kentish Strong Ale (5,4) (nr 1677)
England (Shepherd Neame)

Fortsätter på den inslagna ale-vägen. Väljer här en trevlig ale från de brittiska öarna. Biskopens finger är en klassiker bland alesorterna. Mycket för att det är en utmärkt måltidsdryck men också för att det är en lysande sällskapsdryck. Med sin tydliga beska och stora fyllighet ligger den år efter år i topp på de årliga ölmästerskapen.

Detta är en ale som har karakteristiskt fin humledoft med inslag av nejlika och apelsinskal. Humlesmaken ligger långt fram i munnen, mjuk engelsk humle. Sen, en fruktig maltkaraktär: ananas och persika. Slutar med syrlig citrusfrukt och en skarp efterbeska. En liten lätt doft av smörkola lurar också bakom vassen om man avnjuter den under rätt temperatur. En av hemligheterna med denna ölen är just temperaturen. Den skall ej serveras iskall. En lagom temperatur för detta dryckesejom är 12-14°C. Denna ale avnjutes med fördel ur ett väl avsköljt ölglas eller ölstop. Mycket för att inte gå miste om alla dofter som denna ale ger ifrån sig.

En rolig anekdot med detta ale är att det endast bryggs på fredagar. En anledning så god som någon att ta sig ett smakprov på fredagskvällen.

Bishops Finger bryggs på Faversham av Shepherd Neame. Storbrittaniens äldsta bryggeri. Bryggeriet har gjort detta sedan 1698. Så detta är alltså en ale med gamla anor du häller i glaset.

Som sagt; Våga välja ale!

Betyg: 4,5 klunkar av 5 möjliga!

Samuel Adams - Boston Ale (4,8%) - Artikelnr: 1649

Ett jubileumsöl med fyllig och rik aromsmak är vad man kortfattat kan sammanfatta Samuel Adams´ "Boston Ale". Detta jänkaröl är långtifrån blaskig likt Budweiser och andra traditionella amerikanska ölsorter.

Företagsnamnet Samuel Adams härstammar från den amerikanske patrioten och fältherren som under den kyliga decembertorsdagen 1773 var högst delaktig i The Boston Tea Party, upproret som anses vara början till den amerikanska revolutionen och frigörelsen från England. Det sägs dock att Samuel Adams inte var någon baddare på att brygga öl, men förmodligen en man som inte spottade i glaset när det bjöds på alkoholhaltig dryck efter ett lyckat dagsverke.

Själva bryggeriet Boston Beer Company, som är ett relativt ungt bryggeri, grundades dock inte förrän 1983 av Jim Koch.

Ölets starkt maltiga karaktär ger en perfekt ale i min smak. Den lite udda innehållsmängden, 355 ml, och den snygga traditionsburna röda etiketten är andra små detaljer som gör ölen väl värd sina dryga femton kronor. Perfekt fotbollsöl, men varför inte överraska vänner med ett sexpack eller låda Boston Ale till grillfesten eller den stundande kräftskivan. Känns som en lite lyxigare variant i tillvaron.

Tillverkarens smakbeskrivning känns i detta fall väldig passande: Stor maltig doft med kryddig aromahumleton. Fyllig, maltig smak med viss sötma, medelstor beska och lätt rostad karaktär. Nyanserad efterbeska med fruktig ton.

Våga välja ale säger bara jag som avrundning.

Betyg: Fyra stora klunkar av fem möjliga helt klart!

/P

Skillnaden mellan finöl och fulöl!

Hej och välkommen till "Klunk! - pilsnerbloggen" där vi kommer informera, debattera, berätta och redogöra vad som enligt vår mening är bra öl och vad som är mindre lyckad öl i olika former. Bland mycket annat. Väl mött!