Millencolins nittiotalshit "Da Strike" eller de stolliga glidarna i "Kingpin"...
Ett fint tillbehör till den käre pilsnern, som passar som handen i handsken, är bowling. I goda vänners lag väcks tävlingsmänniskan till liv när man är exempelvis fyra personer på en bana och försöker sikta så bra som möjligt. Utan att ha några direkta förkunskaper går det utmärkt att visa upp sin egen teknik till hur man trakterar det tunga klotet.
En direkt norm för bowling är dock att inte vattna banan med det bruna guldet. Golvet är redan halt och dessutom får man inga poäng när man går för långt fram i banan.
Så i torsdagskväll var det jobbfest med förvånande bra uppslutning, och det var dags att ta på sig ett par fula bowlingskor som dröp av bowlingfotsvett. Det blev några strikes i första rundan för egen del, mot slutet av timmen blev det några vänsterhandskast också som presenterades, plus några misslyckade försök till skruvar...
När kvällen var som yngst blev det musikfrågesport med en José González-fingerfärdigt spelande bloggkollega på gitarr och en Hästveda-fotbollskämpande mittfältare som hans gitarrplockande motpol. Bra initiativ där 50-talet till 2000-tal avverkades med en låt från varje årtionde. Städerskorna på jobbet har tydligen redan anmält de bägge herrarna till nästa års Idol 2008...
Bowling-stället var för övrigt inget ställe för finsmakaren av öl. Ale kunde de inte stava till utan när jag lite försynt frågade om de hade det blev det ett "nej sånt skit har vi inte" som motlägg. - "Vi har Kilkenny", sa den överoptimistiske bartendern/bowlinggeneralen. Trippelridå!
Jaja, det blev några mainstreamöl istället, Falcon Export och Carlsberg Export.
Plus en riktig fulöl Eriksberg, den skämtar man inte bort, en sann sillastrypare som känns som ett filtrat av snus, fotsvett och råa ägg. En klunk i betyg om man är någorlunda rund om fötterna, men i normala fall en överkorsad kallsup.
Men det var en kväll som gick i dur, men slutade på tok för tidigt, tyvärr, men så var det ju en helt vanlig torsdag också.
//P
Ett fint tillbehör till den käre pilsnern, som passar som handen i handsken, är bowling. I goda vänners lag väcks tävlingsmänniskan till liv när man är exempelvis fyra personer på en bana och försöker sikta så bra som möjligt. Utan att ha några direkta förkunskaper går det utmärkt att visa upp sin egen teknik till hur man trakterar det tunga klotet.
En direkt norm för bowling är dock att inte vattna banan med det bruna guldet. Golvet är redan halt och dessutom får man inga poäng när man går för långt fram i banan.
Så i torsdagskväll var det jobbfest med förvånande bra uppslutning, och det var dags att ta på sig ett par fula bowlingskor som dröp av bowlingfotsvett. Det blev några strikes i första rundan för egen del, mot slutet av timmen blev det några vänsterhandskast också som presenterades, plus några misslyckade försök till skruvar...
När kvällen var som yngst blev det musikfrågesport med en José González-fingerfärdigt spelande bloggkollega på gitarr och en Hästveda-fotbollskämpande mittfältare som hans gitarrplockande motpol. Bra initiativ där 50-talet till 2000-tal avverkades med en låt från varje årtionde. Städerskorna på jobbet har tydligen redan anmält de bägge herrarna till nästa års Idol 2008...
Bowling-stället var för övrigt inget ställe för finsmakaren av öl. Ale kunde de inte stava till utan när jag lite försynt frågade om de hade det blev det ett "nej sånt skit har vi inte" som motlägg. - "Vi har Kilkenny", sa den överoptimistiske bartendern/bowlinggeneralen. Trippelridå!
Jaja, det blev några mainstreamöl istället, Falcon Export och Carlsberg Export.
Plus en riktig fulöl Eriksberg, den skämtar man inte bort, en sann sillastrypare som känns som ett filtrat av snus, fotsvett och råa ägg. En klunk i betyg om man är någorlunda rund om fötterna, men i normala fall en överkorsad kallsup.
Men det var en kväll som gick i dur, men slutade på tok för tidigt, tyvärr, men så var det ju en helt vanlig torsdag också.
//P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar