Det är en överentusiastisk publik som möter en när man älgar fram genom det väl utbyggda Siesta!-området. Korvvagnar, "Ahlgrens-bilar"-luor står som spön i backen. Det doftar munk, det doftar nygräddade våfflar. Det doftar Bertil Nilsson. Och efter att rundat korvkiosken hittar jag till slut till det stora Chili-tältet där Vapnet just dragit igång de första tonerna till sin öppningslåt "Stockholm sett snett uppifrån". Martin Hanberg - i morgonglasögon - och resten av bandet uppradat på ett pärlband framför det bästa av det bästa från sin sammantagna karriär. Jag har sett dem tidigare och det mesta är sig likt. Fina låtar i fin livekostym. Inga utsvävningar, musiken får som sagt tala, publiken får sjunga och dansa bäst den vill. Och mellan låtarna blir det rena hejaramsa-feelingen där bandnamnet utropas flera gånger och bandet bli lätt generade.
Mot slutet kommer gamlingarna "Ge dom våld" och "Kalla mig", allsång utbryter igen och någon bättre öppningskonsert är svår att finna en torsdag som denna. Det är festival. Det är musik som är bra. Och då blundar jag gärna för ett kanske väl genomtänkt framförande.
Betyg: 7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar