Nej, nu har den här bloggen varit vit och nykter tillräckligt länge. Nu har jag Pilsnerklunken hackat mig in i datorn och ska berätta lite om mig, och kommer dyka upp i lite olika sammanhang.
I dag har jag gottat ned mig i en ölflaska, en bananale, vilken öl eller vartifrån vet jag inte då jag inte ser framsidan av etiketten men det är en behaglig temperatur här när jag simmar runt bland underjäst vete och humle. Undrar när han kommer ta sista klunken? Kommer det bli på en festival? Eller kommer han öla mig direkt? Bara det inte blir förhastat. Jag måste få upp promillehalten här i flaskan lite till innan jag försvinner. Mats Wilander skrev ju ändå dikten "Droppen". Jag vill inte bli den sista droppen, jag vill bli en rejäl klunk som sätter fart på promillehalten. Jag fick åka från ett annat land för att hamna här i Systembolagets stora butik i Kristianstad. Grannflaskan har nästan börjat damma, men nyss kom det in två flanar, en i Kent-tröja och en i en mystisk blå SMK-tröja och just han greppade flaskan där jag klunkar runt i. Efter mycket om och men och velande borta vid den mörka ölen begav de bägge herrarna sig bort till en disk med rullband. Där såg jag bara en dam med glasögon ge mannen med SMK-tröjan ett kvitto. Och nu se jag bara en vinröd färg genom glaset. Nu ser jag en kyrka, nu ser jag ett tåg och en parkbänk. Jag hör han med SMK-tröjan fråga om de ska sätta sig ned och ta en öl innan tåget går. Han plockar upp flaskan jag är i, och säger åt han med Kent-tröjan att ta ett kort med en silverfärgad mobil. Jag andas optimism när han visar sig ha problem att öppna flaskan. Men han med Kent-tröja visar sig ha en öppnare med sig och i detta nu öppnar han flaskan och när det gått mindre än en kvart når jag svalget hos mannen med den roliga t-shirten trots att jag försökt hålla låda och åstadkomma en kolsyrechock så jag flög ur munnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar