På jobbet brukar några skriva namn på sin filmjölk, mjölkförpackning eller sin diabetesmedicin. Ingen ska ta fel, ingen ska försöka tjyva en flabb sur mjölk eller hälla det i kaffet eller i gröten. Det kan man ju tycka vad man vill om, jag löser problemet genom att köpa Fjällfil som ingen annan dricker/äter och äta ute på lunchen. Att ta med gårdagens mat eller göra storkok och äta till lunch är inget som jag varken tycker är speciellt roligt, eller intressant. Men många gör detta varje dag. Vill väl spara pengar och är inte så matintresserade. Bättre äta ute och bli rejält mätt… Och slippa disk och gynna krögarna. Som en på jobbet brukar säga när han är ute och äter: -"Bättre spräcka en tarm än gynna en krögare".
Det för tankarna till en kompis och hans familj. När de har kalas och bjuder på fintårta blir det oftast någon kommentar om man ”råkar” ta en lite för stor bit tårta i förhållande till deras normer och bestämmelser. Det är mest ett stående inslag som de måste få ur sig så fort det handlar om mat, fika eller dricka. Det är mest kompisen som häver ur sig ett rungande ”uhhhh”. För att han tycker gästen är för hång (skånskt uttryck för att man är glupsk och tror någon annan ska äta upp det man tagit), trots att inte biten är speciellt stor. Som om han tror att han inte ska få tillräckligt med tårta själv utan tror att jag ska äta upp allt. De är inte snåla i övrigt (tror jag), de har det ganska gott ställt, men det är nästan lika roligt varje gång. Varje gång går jag därifrån jättemätt, inte så mycket på grund av min hånghet, utan att de äter förrätt, huvudrätt, efterrätt, fika på mindre än en timmes marginal. ”Vi kan inte vänta hur länge som helst”-stresstänket med andra ord.
Döm av min förvåning när jag en gång fick se innehållet i deras kylskåp och fadern hade skrivit sitt namn på en chokladkaka som låg i ett fack. Det var dock inget ovanligt, för det stod namn på många andra saker också. ”Det man inte betalt för ska man heller inte få ta av, inte ens om man är familjemedlemmar”-devisen har alltså gått från jobbet in i hemmen. Det fick man bevis på här.
Det får en också att tänka på en av gammal klasskompis vars föräldrar spädde ut mjölken med vatten, bara för att de hade för många ungar att släcka törsten på.
Snålhet, att vara hång och att spä ut mjölken har dock inget samband. Men man kan aldrig vara helt säker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar