00-talets främsta mode!

En modetidning ringde i måndags och bad mig utse modet år för år under 00-talet.
Här på bloggen klär jag det i bilder och lite text.

2000



Året då alla - till och med R.E.A.-gängets anonymaste komiker - klädde sig i sjömanskostym.

2001




Rockabilly-modet fick en liten oväntad uppsving och inspirerade många.

2002



Årets då alla - jag säger alla - tvunget skulle ha en grön kondomliknande hatt på huvudet för att förgylla den gröna sommaren 2002. Döm av min förvåning när jag hittade denna i min trappuppgång hösten 2009, en utsliten variant som hade sökt sig till en grannkärings rullator. Den gröna hatten återfinns numera i en villa i Vinslöv.

2003




Ola Salo uppträdde i sjuksköterskeklädsel och vips skulle alla söka in på sjuksköterskeutbildningar överallt i Sverige eller "klä ut sig" till sjuksköterskor på fester.

2004



Vi skyller på tioårsjubileumet efter GES och det Svenska Fotbollslandslagets VM-brons, nån slags oförlåten country western-nostalgi fann svensken efter den magiska amerikanska VM-febersommaren.

2005



Helt otippat blev den här rosa kroppsstrumpan den stora snackisen i modevärlden.

2006



"Borat" var en rolig film från 2006, jag har en Borat-t-shirt som man då fick till när DVD:n inhandlades, den här klassigt mintgröngula dräkten sålde konstigt nog i enbart tre ex.

2007



Denna Hulken-inspirerade kreation blev stor i underground-kretsar men tog sig bara in på barnavdelningens maskeradhörna på Hennes & Mauritz.

2008



Här fick jag faktiskt söka mig utomlands, till Helsingör närmare bestämt för att se den här Blyge Örjan-postiljon/polis-inspirerade looken (spelad av en dansk Jojje Jönsson i Stefan & Kristers uppsättningar). När jag tog båten tillbaka till Helsingborg sprang ta mig tusan varenda kotte runt med en hästkropp på magen. Samma år inspirerades ett göteborgsk band att döpa sig till Hästpojken.


2009



Det började med en bok som blev en film som blev en populär klädsel. Det definitiva Dracula-genombrottet var en Halloween-afton 2009 när min syster tog denna utstyrsel i full blom.


---


Det var alles, mycket mode och mycket nya fräscha utstyrslar. Pilsnerklunk kan det som inga andra modebloggar kan. Och är mångsidiga som få.
Och till /M, nej jag har inte alla års kläder i min garderob.

2009 års drömelva - bästa böcker

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

Kent - Röd (analys)

Som vanligt när Kent släppt ett nytt album går Pilsnerklunk igenom Jocke Bergs texter, hyllade på sina ställen, och analyserar några av nyckelspåren på den synthetiska "Röd".


"Taxmannen"

I "Seinfeld" förekommer det ett avsnitt där Cosmo Kramer är övertygad om att han sett en man med ett svinhuvud, en pigman som staten försöker dölja för allmänheten.
Jocke Berg har också varit med om något liknande, under en långlördag i Eskilstuna såg han i H&M:s provhytt en gubbe som liknade en tax. Tyvärr kan han inte styrka det, då han hade glömt sina svarta glasögon hemma. Hans fruga var fullt upptagen med att prova en sommarklänning så hon kan inte heller stödja Jockes teori. Det kan ha varit en tax och en man i provhytten. "Taxmannen" är i varje fall hans försvarstal för att vi ska tro honom. Tonsatt med en suggestivt isande synthslinga.

"Idioter"

Lars von Triers "Idioterna" är en klassiker tycker Martin Sköld. I obestämd form "Idioter" (av rättighetsskäl) har han bett Jocke Berg göra en "cover" om det roligaste i den filmen, fritt återberättat under en blöt kväll i New York. Jocke har inte sett filmen än. Hurvida bandet ska "spela"/"iträda sig rollen" som idioter på scen eller om bara Martin Sköld gör det är fortfarande en väl dold hemlighet till höstens spelningar. Kan därmed bli en ny självskriven livefavorit.


"Töntarna"

Jocke Berg älskar geek-filmer eller utbildningsfilmer (collegefilmer). "Töntarna" är hyllningen till den genren i allmänhet och John Hughes i synnerhet. Här tonsätts inledningsvis "Breakfast Club" och "Weird Science" 80-talsstämningssynthar med den uppiskade finalen där den lille snorungen Kevin i "Ensam hemma" jagar igång drivet när han ska lura inbrottstjuvarna på guldkorn.


"Svarta linjer"


I tv-programmet "Skvalan" berättade Jocke Berg upptakten till låten som handlar om när han och Sami Sirviö på fyllan målade över den vita heldragna linjen med svart färg på vägen utanför deras inspelningsstudio Psykbunkern, bara för att de skulle kunna svänga in till vänster direkt istället för att köra rakt fram och tillbaka. Arbetsnamnet på låten var "Gräddfilen".


OBS! Om analysen av förra albumet "Tillbaka till samtiden" har missats finns den som direktlänk här nedan:

http://pilsnerklunk.blogspot.com/2007/10/kent-djuplodande-analys-av-de-fyra-bsta.html

Färjan-Håkan har tänkt till!

Tror inte Färjan-Håkans restaurangägarplaner blir så lyckade om han vill ha en restaurang med toapapper på borden istället för servetter (och bestick). Inga konstigheter, det ska vara enkelt. Man ska glufsa i sig maten och sen bara dra där ifrån, liksom. Ok, då kan man väl lika gärna äta hemma? Kanske papptallrikar hade varit en idé så god som någon också, krögare Färjan-Håkan? Hur länge ska köttet stekas? frågade han Glenn. Försökte bli vinexpert och serveringsexpert på några minuter, efter avslutat skift i baren. Jo, tjenare...

En man i äldre medelåldern...

... köpte en(!) öl på Systembolaget i dag. En Three Hearts Strongest Brew 10 procent. Det gäller tydligen att förena nytta med glädje i promillehalt. Till extra billig peng. Vet inte exakt vad den kostar men nog är den prisvärd till den styrkan tänkte mannen inne på bolaget. Men att bara köpa en öl var väl lite konstigt och skämmigt kan jag själv tycka. Jag har nog aldrig köpt mindre än fem öl på "Glasbutiken" nån gång under min livstid. Varför ska man göra det egentligen? Han såg inte ut som en a-lagare heller. Ett vanligt fenomen inom a-lagarbranschen är ju annars att köpa en öl, max två... Kanske hade han och frugan gått på stan och shoppat och mannen ifråga bara var tvungen att smita iväg till "Sysset" och inhandla en bier. Dricka den i ensamt majestät och få ur allt tjat, tragg och stress ur kroppen. Rätt anmärkningsvärt var det hursomhelst. Möjligtvis skulle han ha den i paus i kväll på fotbollen om det är uppförsbacke. Eller har han fler öl hemma och ville bara komplettera "samlingen", rent av. Vad vet jag. Häftigt var det i varje fall att uppleva. Smyga in på systemet, leta upp ölen som spritsmaken tar överhanden av kornmalt och humle. Den ska jag ha! Jag köper en bara, nu jävlar går jag till kassan och betalar. Det är ju ändå lördag. Påse till? Nej, tack. Hej, fadderullan!

Pilsnerklunken som sprängdes...

Hans dryga semideckare om Kalle Blomkivst och Lisbeth Salander har läst av över sjutton biljoner läsare, filmen har setts av 11 miljoner svenskar. Nu har även jag läst/lyssnat på Stieg Larssons tre böcker sist av alla kanske, men vad ingen noterat är hans fäbless för att upprepa trivialitet hela tiden. Det är som en inre röst sagt till honom att han bara måste klämma in vissa termer med ett jämnt tidsrum. Termer som "bet sig i underläppen", "kaffe", "rynkade ögonbrynen" och "tog på sig en t-tröja" är nämda i nästintill skrattmässigt frekvent antal gånger. Jag kan förstå honom. Det är nog sådan enfaldig kost (smörgåsar mestadels) och dryck och uttryck som präglade honom i Norrland. Det har han fått ned på papper således också. "Män som hatar kaffe", "Flickan som rynkade ögonbrynen" och "T-tröjan som sprängdes" borde böckerna ha hetat istället. Om käre Stieg fått bestämma. Huruvida om den framlidne författarens fjärde bok innehåller 40-50 "rynkade ögonbrynen" vet bara hans sambo (som har manuset). Detta drama som slår böckerna med hästlängder har kunnat följas i "Uppdrag granskning" i år och förra året. Hon vägrar släppa boken, som sägs vara klar. Ingen verkar ge sig. En lösning verkar inte finnas, just nu. Mitt tips är ändå att brodern och fadern kommer överens med Stigs änkesambo. Tids nog. Men om det blir detta året, nästa år eller om tio år får den som lever se eller läsa. De kanske bestämmer det över en pilsner. En Norrlands guld. Jag vet i varje fall att boken kommer heta "Pojken som bet sig i underläppen"...

Roskilde, tur-och-retur, ett knappt dygn

Ibland ska det oförutsägbara och spontana segra över det förutsägbara och planerade. Som att åka till Roskildefestivalen och med sig ha en endagsbiljett. Strossa runt på festivalen i solgasset, se några väl utvalda konserter, se Per Sinding-Larsen presentera artister, slå upp tältet under en ledig stund, dricka några Tuborg i lagom takt, hitta scenerna som jag inte sett på elva år, ja leva festivallivet på några timmar i rask takt. Och sen tidigt på morgonen packa ned det grön-gula tältet, chansa åt ett håll och sen ta buss till Rosklide station, köpa ett par crossainter, försöka lista ut hur många zoner på tågbiljetten det är till Köpenhamn, försöka köpa biljett till Malmö från Köpenhamn medan en kärring ofint nog frågar mig, på knaglig engelska var hon kan köpa biljetter/rabattkort/dylikt, som knappt har någon aning om hur jag själv ska göra för att få ut en pappbit som jag kan visa någon nonchalant konduktör på tåget mest för skoj skull...

Ett brett spektrum av artister visade sig från sin främsta sida i varje fall på Roskilde. På Orange scen var det Håkan och Pet Shop Boys som visade var skåpet ska stå. En kedjerökande Lily Allen var på glatt humör i Arena-tältet. I peruk, kort kjol, ciderzippade hon sig igenom en konsert som var bättre än jag trodde (hade sett henne live i några låtar på tv innan) men inte så mycket mer.
Den kryddstarka maten jag åt som utgjorde en chinabox var generöst tilltagen men som sagt lite för chiliindränkt. Det fanns både ett vegatariskt och vanligt alternativ. Jag provade bägge. 25 DKK resp. 40 DKK. Det som skiljde var att man till den vanliga alternativet fick tre kycklingvingar och tre vårrullar. Rätterna fick i varje fall sköljas ned med några Tuborg. De hade även ett tält med lite mer originell öl, en Leffe köpte jag där.

En sak till som var lite rolig var att Aftonbladets solglasögonbeprydde recensent säger sig hört "Vi två, 17 år" på Håkans konsert, när det i själva verket var "Nu kan du få mig så lätt" (http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/supersommar2009/article5471342.ab), en freudiansk felskrivning måntro? Eller är det som jag kommer återkomma till i en senare text att recensenter inte tar sitt jobb på fullaste allvar? Står för långt från scen, sitter på läktaren eller ser bara delar av vissa konserter innan de måste skriva ihop en radda löst ihopslängda ord?!

Hantverkare i ett nötskal!

"Detta har hänt", föregångare till mycket. "Goafton Sverige", "Fredag hela veckan", "Morronsoffan" mfl. Fast roligare, ibland i varje fall. Jag har en VHS del 1, det finns en del 2 också, men den hittas inte i affär längre.

Den här roliga sketchen om hantverkare finns inte med på min VHS del 1 i varje fall. Så träffsäkert, jag tror verkligen de arbetar så här, i varje fall tre dagar i veckan... Riktigt roligt hursomhelst. Erik Blix var den bästa programledaren också för programmet. Han gör Public Service i radions P1 nu, ett program jag bara lyssnat till sporadiskt. Men det är lite samma typ av kaffe. När Dan Ekborg och Carina Lidbom var programledare för "Detta har hänt" var det inte riktigt lika vältajmat. Erik Blix har den där kylan, tajmingen och träffsäkerheten. En underskattad comedyman helt klart.

"Detta har hänt" borde SVT ta upp i sin tablå igen. Ett tidlöst program. Ungefär som "Snacka om nyheter", som tyvärr gick över till Kanal 9 och blev allt annat än vad det var i SVT. Jag har i och för sig inte sett så mycket av det men det jag såg fick mig att byta kanal och fälla en tår över Stellan Sundahls komiska genialitet. Och herregud, det är över 10 år sedan han gick ur tiden. Oj, vad tiden går.
Nu ska jag youtuba just honom och minnas en alldeles för tidigt bortgången satiriker.

Party like tennisplayers!

En av Pilsnerklunks förebilder är Einar Berg. Mannen, myten, legenden.
Han var inte bara en fenomenal tennisspelare, han gillade pilsner också. 1990 spelade han in en tenniskomedi med sina polare Teo, Alex och Sigge. Waldner var deras advokat och Börje deras tränare. Allt gick inte som på det glada 70-talet men många garv, bråk och förlorade matcher redovisades under åtta avsnitt. Men det gick också bra, vid ett antal tillfällen vann samtliga Wimbledon och Stockholm Open (tack vare att Börje hade visat konditionsdiagrammen upp och ned, tiduppfattningen var kanske inte seriens styrka, taxin väntade utanför och tillbaka lite senare kom de fyra grabbarna med varsin pokal (Stockholm Open varar i en vecka, reds anm.).

Tänk vad många oneliners, uttryck och garv serien skänkte mig och min omgivning.
Att gå in på dem är svårt här, se serien igen så fattar du.

"Smash" har visats några gånger i tv. När den hade premiär var de sura och humorlösa tv-recensenterna glada i att såga denna komiska fullträff. Ja, allt var kanske inte bra, men mycket var fantastiskt roligt, i varje fall i mina humormått mätt.

På Youtube hittade jag inte mycket, men leta fram era gamla VHS-kassetter (för ni spelade väl in?) eller ladda ned den någonstans. Serien kommer av allt att döma aldrig komma ut på DVD, tyvärr. Mycket på grund av upphovsrättsskyddat material som finns i serien.

Här nedan gör i varje fall Einar Berg entré i det väldigt, väldigt, väldigt roliga första avsnitten av "Smash".

Så här i Wimbledon-tider är det än mer träffande och nästa år är det 20 år sedan dessa fyra skådisar gjorde sina livs roller.

Festligt värre...

När det var val förra söndagen tog dessa glada gökar hand om röstsedlarna. Dessutom bjöd de på körv med mos.



S hade studentfest förra veckan. Den här är bilden är tagen på efterfesten.


Fler roliga familjebilder finns på AwkwardFamilyPhotos.com!

Måndag den 25 - en inte allt för lyckad dag!

Jovisst, lönen flög in på kontot. Och Siesta!-veckan inleddes. Men sen var det nog mörker mest hela dagen. Uppdateringen till nya Internet Explorer 8 gör att man inte kan kopiera in text hur man vill. För helvete! Hur tänkte Bill Gates här? Helt sanslöst! Kan man installera det gamla igen.?

Tv:n brusar, högtalarna är överhettade eller nåt. Malmö FF spelar sin absolut sämsta fotboll, kan inte göra mål, Habuzi och Figuereido blir skadade och utbytta snabbt. IFK Göteborg gör enkla mål pga markeringsmissar och Jimmy Dixon sjabblar, är vårdslös och dålig. "Ålen" är inte smal eller hal nog. Ja, nu får det allt göras nåt. Sex av de sju senaste matcherna har blivit mållösa. Sparka "Rolle" och ledningen. Köp några bra spelare till, gör om i truppen, sälj Ofere, Dixon och nån till. Ge de unga chansen. Varför är inte Jimmy Durmaz med i truppen ens? Nåt är fel, väldigt fel. Gör om, gör rätt! Att inte göra mål är ett misslyckande. Allt kan inte handla om oflyt, det borde fler fatta än jag.

Stora Journalistpriset går i varje fall nästa år till Clarence Frenker, en 25-årig - snart 26-årig - skribent på Expressen när han intervjuade "fel" Wanja Lundby-Wedin. Helt otroligt att en sån sak kan slinka igenom i en sån stor drake. Här ligger man onekligen i lä när det gäller journalistiska misstag, sak- och korrekturfel... Detta var nästan värre än när Gudrun Schyman plankade en krönika som hon (nästan) fick publicerad i Kristianstadsbladet, hehe...

Eländet fortsatte när jag strax innan stängning stötte på "Den Jäkla Kärringen" på Kvantum, ja hon den inkompetenta som inte kunde lämna in mitt Melodifestivaltips härförleden. Hon är kvar på företaget, ingen finanskris här inte. Stöddig som en struts påpekade hon nosigt att "nu får du skynda dig på, vi stänger nu" när jag jäktade bort till kassan. "Jag är på väg" hävde jag ur mig. Som om hon hinner hem så mycket tidigare på att jag skulle marschera/springa bort till kassan några sekunder snabbare strax innan 22.

Hade lust att kröna henne i en "Kinuskibakelse (Kinuskabakelse/Kinabakelse även kallad) som jag skulle köpa. Då hade väl häxan flugit iväg till Blåkulla direkt!

Dessutom slängde jag iväg ett mejl till Dagon om att de skulle höra av sig till Dagon i Hlm och inte mig angående ett ärende jag skickade för nån vecka sedan. Det gäller timern i tvättstugan. Varför ska en timer finnas i en tvättstuga 2009? I varje fall kunde tvättstugan vara öppen till 22 istället för 21 så man hinner torka tvätten om man råkar starta en tvättmaskin strax innan 2o. Helt otroligt snålt, dålig service och för jävligt rent ut sagt.

Nej, nu får man se framåt, Siesta! på torsdag och en av de bästa veckorna helt klart! Och massor av kanonkonserter. Och som krydda på moset Elitloppet på söndagen. Helt underbart!

Deportees nya som cd och mp3 för 129 riksdaler.

Fler borde göra som Deportees och CDON, och erbjuda utöver den fysiska cd:n även skivans låtar som mp3 fem dagar innan ordinarie release. Glad i hågen beställde jag den i fredagskväll. Tyvärr fick jag inte downloadrabattkoden förrän i dag. Det genererade ingen kod direkt efter att man beställt.

Därför skickade jag ett mail med en undran när jag skulle få min mp3-upplaga av "Under The Pavement - The Beach"?

Svaret blev så här i dag, lite suspekt men jag tror jag förstår vad de menar:

"Tack för du kontaktade oss. Detta typen av mail med värdekoder skickas ut manuellt och inte manuellt. Vårt första utskick kommar vara i dag."

Så bättre lycka nästa gång. Men ett bra försök även om det bara var två dagar innan skivan kom som jag fick dem. Skivan spelades tre gånger i dag på kontoret, laddade ned och brände ett ex på lunchen...

Och ja, visst lät den bra, men det brukar Deportees skivor göra. Det är väl bara det att alla recensenter är mer på denna gången, vilket jag har viss förståelse för.

Intervjuade sångaren Peder Stenberg i förra veckan, inför deras Siesta!-spelning nu på torsdag, så den lilla intervjun lär komma i Siesta!-bilagan eller den ordinarie papperstidningen i morgon eller på onsdag.

MT-mannen som blev ML-mannen!

När jag var yngre fanns det två videoaffärer, Bellatrix och MT Video. I den första skolades ett helt gäng kineser in i videobranschen, och som därefter satt avtryck i norra och nordöstra Skånes videouthyrarliga…

Den andra, MT Video, och framför allt dess butikchef var en lyxlirare som satte undergroundstämpel på videouthyrarbranschen och min hemstad (läs SexIn). När affärerna gick knackigt och konkursen stod som enda utväg tog han inte detta så hårt, i varje fall utåt sett. Han bytte bara askfat (ja han rökte inomhus, kundvänlighet eller hyfs kunde han förmodligen inte stava till, han hade säkert kollat för mycket på Aschbergs "Diskutabelt") och tipexade över T:et i MT till ML Video. Hastigt och lustigt hade en ny videobutik skapats med ett ännu fräschare namn. Här flödade verkligen fantasin. Sent omsidor tog han också in lite nyare filmer, och till och med SF Röd, ibland hade han hyr två betala för en dramafilm, om det till exempel stod dramakomedi gällde inte erbjudandet eller actiondrama eller dramathriller, ja ni fattar. För att förnya sig tog han in rökskadat godis och rökskadade hutlöst dyra cd-skivor, begagnade som nya. Affärerna gick inte som smort, trots detta nya tilltag. Dessutom avmagnitiserade VHS-kassetter och tomma VHS-fodral till vrakpriser.

Varje lördag stod text-tv:n på med den rätta hästaraden eller stryktipsraden, så hade man inte sett detta på tv innan skulle man definivt inte äntra butiken redan då. Ibland hade han nog tagit en whiskey eller bir för att fira vinsten. För röd i huet var han ibland. Det var tider det.

Men undrar om inte den definitiva dolkstöten för hans verksamhet var när han bestämde sig för att kombinera videoaffärer och fågelaffär(djuraffär). Stackars fåglar, som fick inandas denna rök genom sina små näbbar och ner i papegojelungorna. Det var något för djurrättsaktivisterna att demonstrera mot. Men det gjorde de nog inte. Det bet förmodligen ändå inte på ML-mannen...

En riktig affärsman var han allt den gode ML-mannen, så fort det vankades kosing eller inte så gick det utför. Han lärde också upp sin son men tyvärr hade han nog annat för sig då han gick på Komvux några år följt av ekonomistudier på Högskolan, troligen blev han avskräckt eller så har han startat upp verksamhet i en stad där jag aldrig besökt en videoaffär...

I dag var det Den Stora Dagen...

... för min gamle pingispolare Robert Korán att göra sensationell scendebut (?) när det anordnades popshow med stort P. Tyvärr var jag inte på plats och följde dramat. Hoppas allt gick vägen och att det dessutom finns en späckad rapport i morgondagens lokalblad. Bertil Nilsson var dessutom konferencier så det blir nog någon kollega till honom som skriver i så fall. I värsta fall får väl Berra gör det själv. Gaget för detta uppdrag sägs vara 2 st Magnum-glassar. Originalet, inga konstigheter. Och en slät kopp kaffe, och en Fanta.

Nästa år/gång hoppas jag Robert får briljera i den större Röda Salongen, den blå är i minsta laget. Tiden var inte den bästa, kl 15 en söndag. Dessutom borde namnet Robert Korán vara i lite större text. Han är ändå stjärnan. Antar jag. Kan Marie Korán vara hans fru som lockat in honom i popbranschfördärvet måntro? Så han inte hinner läsa Koránen...

Göteborgsvarvet i bilder...

Sen blev det några pilsner...

Fuller´s Indian Pale Ale - recension

Äntligen! En ölrecension på bloggen! "Indian Pale Ale" är något av en mainstream-ale. I folkmun även kallad för blekfisölen. En lättdrucken pubale mest populär på Arsenals kvarterspub i London. I London är en stor majoritet av invånarna av indisk ursprung, jobbar gärna på snabbköpen eller kvarterskrogen, och älskar ale. "Indian Pale Ale" är en bryggeriet Fuller´s hyllning till dem. Den här ölen är filtrerad genom en curryhatt, den ger en ljummen och lätt avslagen karaktär. Men som sällskapsöl och ensamvargsdryck är den klart godkänd. Procenthalten är 5,3 och dricks bäst halvkall. Då kommer smaken fram bättre, om man dricker den iskall smakar den mer som en Staropramen, och varm blir det mer spår av Harboe, ni vet den där gröna fulölen som gör sig bäst längst in i Glasbutikens allra avskildaste vrå, där Labbes morsa eller hon den rödnästa aldrig satt sin fot...

Betyg: 3/5 Pilsnerklunkar

Sten Taxi Jonsson - en man som väcker känslor...

Kollade lite på Youtube, Ett herrans liv med Kjell Bergqvist till expempel.
Snacka om att Sten Taxi hade svårt för hans namn, hur kul som helst introt av programmet (ja hela förresten). Men nu handlar detta inlägg om Sten:

http://www.youtube.com/watch?v=GTOYhOsT3XQ


Som när han ska beställa pannbiff i USA under 100 höjdare på svenska med den stackars väna servitrisen inte förstår honom riktigt:
"Nu har jag inte glasögonen på mig, va fan är det som står här""Pannbiff, har ni pannbiff?"In sweden we have brunsås"
http://www.youtube.com/watch?v=GCatsiGD2YE

Det är alltid lika kul att läsa de många hjärndöda kommentarerna på Youtube också, ibland får de dock till det. Här följer några utvalda om Sten också som var rätt roliga, urklippta och inklippta här:

"Det var under malmöfestivalen..och Mcdondalds vid triangeln, satan vad han hade ätit, bland annat ett happy meal:P skulle inte förvåna mig om han ätit upp leksaken:P"

"han luktar så jävla äckligt. han stog brevid mig på bussen en gång.alla gick av på nästa station"

"Haha, jag har sett honom sitta utanför mcdonalds i malmö...han satt o sov...plaststolen han satt på höll tamejfan! "


Sten Taxi reder ut begreppen: Vem är en skön människa? - "En som är söt i ansiktet och vågor i håret!"

Är det förresten någon som sett honom utan sin röda tröja? Förutom när jag såg honom i tomtedräkt på Jägersro häromåret förstås...

Tågtanke om den vidriga mackan

En tanke på ett tåg
När jag har tid över brukar jag ta fram lite olika tankenötter som jag resonerar kring. Mest för att fördriva tiden. Ibland är det allvarliga saker och ibland är det bara nonsens. Just nu åker jag tåg från Malmö till Kristianstad. Lyssnar på en live-upptagning av någon konsert med Markus Krunegård. Medans jag tittar ut på skylten som det står ”HÖÖR” på funderar jag över det mest osmakliga pålägget på en macka. (Idag är det alltså nonsens som gäller). Eller rättare sagt, den mest osmakliga kombinationen av pålägg på en macka. Eller smörgås som min vän Håkan fick höra att det heter när han gjorde lumpen på Slottet i Stockholm. Men i vilket fall så åter till mackan/smörgåsen. Vad är egentligen helt sjukt jävla vidrigt att ha på sin brödskiva? För det första så måste man skippa smöret. Utan smör så blir ingen macka god. Spelar ingen roll om man så har rysk eller iransk beluga-kaviar på skivan. Att inte ”bre” på smör på brödet känns som att äga en bil utan däck. Du kan ha världens fetaste lack och motor men så länge den inte har däck tjänar det liksom inget till.

Men nog om smöret. Eller rättare sagt, bristen på det. Vad skall vara på är det som är frågan? Nu har jag bara 20 min kvar att komma på en eller flera sjuka kombinationer som man kan ha på en smörgås.
Funderar på om inte majonäs skulle vara rätt så äckligt att ha på sin brödskiva. Men vad skall man då toppa den med. Kanske en bit vattenmelon och sedan lite leverkorv. Det låter iofs ganska oaptitligt, men inte helt jävla vidrigt. Men om vi stannar vid majonäs-spåret. Först bröd utan smör,sen majo sedan...? Kanske en bit raggmunk toppat med räkost och en tomatskiva med socker på. Fan...det lät inte heller vidrigt.! Inte speciellt gott men inte heller vidrigt. Det var svårare än vad jag tänkte mig. Nu stannade jag precis i Hässleholm. Denna håla som Gud glömde. Då borde jag i rimlighetens namn kunna komma på något vidrigt. Men icke... Jo kanske om man skippar majon och istället grundar med currypasta för att sedan följa upp med en klick keso och en bit grapefrukt toppat med stekt Karl-Johan svamp. Det lät ju faktiskt ganska så vidrigt. Eller så här i påsktider. Grunda med potatissallad och skumkaniner och lägga på några skivor ägg för att sedan toppa med påskmust. Fyyyy faaan vad illa DET hade smakat. Men frågan som kvarstår. Vilken öl skall man dricka till dessa kreationer? För att det ska bli riktigt vidrigt så kanske ett riktigt ”bränt” mörkt bröd med generös alkoholstyrka. Kanske upp mot 15-18 procent. Så att brödet verkligen ”växer” i munnen.
Någon som vågar prova och betygsätta?
Nu är jag i en stad i paritet med Hässleholm. I alla fall tråkighetsmässigt, nämligen Kristianstad. Besöker staden mest för att det är påsk och man ”måste” ju hem. Mamma blir väl glad om inte annat.

Ok, so long! Glad påsk och sånt!

Skriv namn för bövelen!

På jobbet brukar några skriva namn på sin filmjölk, mjölkförpackning eller sin diabetesmedicin. Ingen ska ta fel, ingen ska försöka tjyva en flabb sur mjölk eller hälla det i kaffet eller i gröten. Det kan man ju tycka vad man vill om, jag löser problemet genom att köpa Fjällfil som ingen annan dricker/äter och äta ute på lunchen. Att ta med gårdagens mat eller göra storkok och äta till lunch är inget som jag varken tycker är speciellt roligt, eller intressant. Men många gör detta varje dag. Vill väl spara pengar och är inte så matintresserade. Bättre äta ute och bli rejält mätt… Och slippa disk och gynna krögarna. Som en på jobbet brukar säga när han är ute och äter: -"Bättre spräcka en tarm än gynna en krögare".

Det för tankarna till en kompis och hans familj. När de har kalas och bjuder på fintårta blir det oftast någon kommentar om man ”råkar” ta en lite för stor bit tårta i förhållande till deras normer och bestämmelser. Det är mest ett stående inslag som de måste få ur sig så fort det handlar om mat, fika eller dricka. Det är mest kompisen som häver ur sig ett rungande ”uhhhh”. För att han tycker gästen är för hång (skånskt uttryck för att man är glupsk och tror någon annan ska äta upp det man tagit), trots att inte biten är speciellt stor. Som om han tror att han inte ska få tillräckligt med tårta själv utan tror att jag ska äta upp allt. De är inte snåla i övrigt (tror jag), de har det ganska gott ställt, men det är nästan lika roligt varje gång. Varje gång går jag därifrån jättemätt, inte så mycket på grund av min hånghet, utan att de äter förrätt, huvudrätt, efterrätt, fika på mindre än en timmes marginal. ”Vi kan inte vänta hur länge som helst”-stresstänket med andra ord.
Döm av min förvåning när jag en gång fick se innehållet i deras kylskåp och fadern hade skrivit sitt namn på en chokladkaka som låg i ett fack. Det var dock inget ovanligt, för det stod namn på många andra saker också. ”Det man inte betalt för ska man heller inte få ta av, inte ens om man är familjemedlemmar”-devisen har alltså gått från jobbet in i hemmen. Det fick man bevis på här.

Det får en också att tänka på en av gammal klasskompis vars föräldrar spädde ut mjölken med vatten, bara för att de hade för många ungar att släcka törsten på.

Snålhet, att vara hång och att spä ut mjölken har dock inget samband. Men man kan aldrig vara helt säker.

Glass i stora lass!

När våren börjar göra sig gällande är glasstesterna i full gång. Det får mig att minnas en sann anekdot om just glass. Grundaren av Hessleholm.blogspot.com brukar berätta en historia om när hans bror jobbade på NSK:s taltidning och Bertil Nilsson (känd från bland annat Filip och Fredriks "100 höjdare") smög in med inte bara en Magnum-glass utan två i näven. Brodern trodde Bertil köpt en till nån kollega också. Döm av hans förvåning - efter lite tjat med kollegor i rummet - när han även öppnar sin andra Magnum och för mot truten. Två Magnum till mellanmål är nog minst en mer än vad Anna Skipper rekommenderar…
På bilden finns Bertil Nilssons barnbarn (tror jag) i varje fall om man har ovanstående betraktelse i tankarna är det mycket, mycket troligt att de har nån släktgren gemensam...

//P

Kändiskoll? My ass!

Lite humor att jag har "kändiskoll" som rubrik i inlägget från igår och sedan inte skriver något om det i texten. Det var mitt, lite för tidiga, mycket subtila aprilskämt. Eller inte! (hehehehe)Men kändisen jag såg igår var Claudia Galli. Råkade se henne på min lilla tur på cykeln i det fina vädret. Hon var väl på väg till SVT för att spela in "Grillad". Tror de spelar in det programmet i Malmö faktiskt. Sitter för tillfället i skolan och skall nu hem efter en mycket produktiv dag. Nästan lite sugen på en cykeltur idag med! Soo long så länge!

Bästa raggningsrepliken är utsedd!

(Robinson-Pål fick napp på den här hårfagra, kritvita damen utan smink och med mycket tandkött)


(Kristian Luuk och Carina Berg var tvungna att ha gula namnlappar på sig för att hitta varandra under en speeddating på Kreta. Carina hade innan dess bara solat och Kristian enbart klippt sig. Efter en lyckad raggningsreplik blev de kära.)

I en stor undersökning i den nystartade tidskriften "Raggmunk (hur munkar raggar)" har följande raggningsreplik utsetts till den bästa:

"Har du inte blivit lite smalare? Tycker du verkar lite lättare på foten nu."

Kända svenskar som blivit ett par efter att växlat dessa ömma ord är bland annat de två lyckliga paren på ovanstående bilder.

//The Love Guru

Kändiskoll och cykel genom Malmö!

Awww! Cyklade genom Malmö idag efter skolan. Sjukt fin känsla att cykla runt i den gamla arbetarstaden en dag som denna. Våren känns på gång! Som alltid så gnager en tanke i mig. Vad man skall hitta på i sommar är mitt största problem nu. Verkligen ett I-landsproblem. Är lite sugen på Siesta. Fick precis reda på att jag fått spelningar med mitt band på Kristianstadsdagarna. Så det ser ut som att Hultsfred får stryka på foten denna sommar då de två tillställningarna infaller samtidigt. Så Siesta ser ut att bli förärat ett besök av mig sista helgen i maj! Får se hur det blir! Oddsen blev i alla fall lägre idag.

Tills dess, ha det fint!
/S

Rix FM - Bäst hjärntvätt just nu!

Att Marlena Ernmans vinnarbidrag i Melodifestivalen inte spelas på radio har sent om sidor väckt uppståndelse. Jag visste redan och tyckte det var mycket lustigt att varken de som fått överlägset mest publikröster - Ernman och af Ugglas - skulle spelas speciellt mycket i reklamradiokanalerna och P3. Radiokanalerna gräver sin egen grav när de inte kan motivera varför de inte spelar låtarna. De säger att de inte passar in i radioformatet. Bullshit! Tro fan det, när de inte har några som väljer låtarna. För inte kan reklamradiokanalen Rix FM och NRJ ha en enda musikläggare när de envisas med att spela exakt samma låtar stup i kvarten.

De tvingar ju låtarna på lyssnaren och inte tvärtom - ett enfaldigt utbud till ingen som egentligen vill höra denna hjärntvätts- och skitmusik. De spelar ju bara fem utländska artister kontinuerligt - Takida, Pink, Lady GaGa, The Killers och Katy Perry. Och så några loserlåtar från Melodifestivalen - EMD, Måns Zelmerlöw, Sarah Dawn Finer, Agnes, H.E.A.T och sistaprisvinnaren Molly Sandén - plus iblandlåtar med loserloserbidrag med BWO och Star Pilots kontra då och då-låtar med Robbie Williams, U2 och Madonna.

(P3:s två enda musikläggare; Germund Stenhag och Karin Gunnarsson)

Ja ni fattar vinkeln, Gert Fylkings reklamradiofiaskokanal spelar skiten. P3 är en aning mer mångfaldiga och har hela två musikläggare som har all makt över musikutbudet - den gamle räven Germund Stenhag och en jänta som heter Karin Gunnarsson. Ibland får de till det men oftast går de på sällsam rutin och förser svenska folket med usel musik.

Naturligtvis bojkottar de även "Snälla snälla" och "La Voix". Trots att svenska folket har bevisat att det är de två låtarna som var bäst i det största jippot i år. De har ju måndagsmöten och kan givetvis inte spela något som inte passar in i sin nischade kanal. Så överlägset och så fegt! Spela mer indiemusik, fler kommer lyssna.

Sen kan man dra paralleller till radioprogrammet - och en verklig flopp - Musikhjälpen, där tre programledare blev inspärrade i en bur på ett torg i Malmö (och drog in endast 3 miljoner) och spelade låtar dygnet runt. Det största problemet var att de nästan uteslutande spelade låtar som spelades i det ordinarie utbudet. Så meningslöst! Och ett verkligt misslyckande. Jag önskade två-tre låtar och fick inte någon spelad nån gång. Troligtvis var musikläggarna för fega för att spela t.ex. Pavement undergroundhit "Cut your hair" för en gång skull i P3. Nu när de trots allt hade chansen.

Och det är det som är problemet med stora radiokanaler, oavsett om de är public service eller kommersiella, de vågar för lite och man får inget utbyte av deras fega åsikter och viljor.

Men en sak är säker, allt handlar om hjärntvätt och makt från några enfaldigt inkompetenta musikläggare eller icke fysiska varianter. Och de pissar sina lyssnar i ansiktet varje dag.

En sak är säker, de låtar som inte spelas så ofta kommer ju få en längre livslängd och inte bli så förbannat uttjatade. Och det kan i och för sig vara gott nog och en omvänd revansch...

Vi har ett kakmonster på jobbet...

... hon beställer alltid sex stycken mazariner (till sig själv) till 14-kaffet.

Magnus Uggla och Martin Hedström på Perrong 23!

(till vänster Magnus Uggla i full show, till höger i vitt Martin Hedström på gitarr)


I kväll fick Hässleholm finbesök. Magnus Uggla och hans sidekick Martin Hedström var och kollade upp om det fanns några lokala revystjärnor i trakten och då räknas inte Fredrik Ekdala, Mats Olofsson eller Roger Liljekvist.

En viss kryllhårig ynglig var given att gå vidare. "Vilka ska köpa skivor och t-shirts efter konserten" skrek han i Ugglas mikrofon två gånger högt och självsäkert, och "en gång till, en gång till" bastrummade han på scen bakom trumsetet med en annan flane som skrek när Uggla och bandet knappt hunnit av av scenen. Och tro det eller ej, han gjorde det frivilligt och var inte köpt av Uggla.


Och det bästa av allt var att Uggla verkade uppskatta hans talang och töffighet.


("Han i vitt"med krylligt hår som klappar gjorde succé och knep en Revy-plats "Var fan är min revy?" för sin talangfulla insats.)

"Amatörer lånar, genier stjäl"

Eller ja, vad ska man säga om mina två högst aktuella exempel.

Visst tänker man, i varje fall jag, lite på Herr Hellström när man hör två låtar med Skansros och Florence Valentin.

Vi börjar med Skansros "Vårsol" som för tankarna till Hellströms "Minnen av aprilhimlen". Mest delar av melodin i refrängen och därefter.

Skansros: http://blogg.svt.se/psl/2009/1/19/skansros-varsol/

Håkan Hellström: http://www.youtube.com/watch?v=a1KiMjYjSUA

Och så det mer aktuella exempel:

Florence Valentin "Jag är hellre blind än ser mitt liv utan dej":

http://www.myspace.com/florencevalentin

Håkan Hellström "Uppsnärjd i det blå":

http://www.youtube.com/watch?v=aijQIA3px5o

Det är inte bara titeln som för tankarna till honom, melodin och den inledande gitarrslingan i introt påminner en hel del om Hellströms gamla slagdänga.

Oavsett vilket gillar jag både "Vårsol" och "Jag är hellre blind än ser mitt liv utan dej", men tyckte det var kul om fler lyssnade och jämförde, inga grova stölder men ganska roligt.

Och apropå Florence Valentin och Love Antell, kolla in andraspåret på nya skivan "Spring Ricco". Låten "Mitt allt": http://www.youtube.com/watch?v=KWqzpJBH8fE , i en tagning från Stockholm Central, där en envis man försöker prata i telefon precis intill Loves intensiva traktering av gitarren och det inlevelsefyllda framförandet. Snacka om att inte ha respekt för musiker... Dessutom verkar Love varken få några kronor eller applåder efter/under framträdandet. Taskigt!

//Musikpolisen