Det är med sorg i blicken jag förkunnar att Altmeister Träslöjd, Uno "Knasten" Larsson har gått bort, i en ålder en bra bit över 80-årsstrecket. På min självaste födelsedag meddelades jag den här tråkiga nyheten."Mannen, myten, legenden" inom träslöjd hade därmed hyvlat sin sista träbit eller för den delen sågat sin sista bräda i virkesrummet, med värdighet. Vi som levt med honom och delat hans intresse för träslöjdhetskonsten kände en tung börda när jag också för några månader sedan såg "Ordning och Reda" cyklandes i verkligt låga farter utanför ICA Kvantum. Uno fick verkligen kämpa för varje tramptag när han gled framåt i den ljumma sommarkvällen på sin gamla hoj. Nu får han återförenas med sin kära Anna-Greta (lärarinnan och tillika "Knastens" hustru som gjorde fantasiska imitationer av fåglar och andra djur när jag gick på mellanstadiet) efter många jobbiga lärotimmar vid hyvelbänken där oförstående elever har försökt gå över gränsen på hans högt grundande kunskaper i sitt yrke som har sträckt sig långt före min fars tid till min på Västerskolan.
Till exempel har han fått smått oförskämda förslag om att lära ut hur man svarvar pingisrack, stekpannor och pizzakartonger... Sånt man av naturens gilla lag inte kan göra utan Guds hjälp.
Och på äldre dagar blev han just religiös den käre "Knasten". Och hittade hem genom ännu längre cykelpromenader, fritidshyvlande på sin gamla arbetsplats och kvällsgudtjänster i Missionskyrkan. Jag och många med mig kommer sakna dig och din väldigt personliga yrkesstil och originalitet. Vila i frid, "Knasten"!
1 kommentar:
Hehe, jag läste faktiskt inte detta blogginlägg förrän nyss, men jag skrev också om "Knasten" i en blogg för några dagar sedan. Han är saknad av en hel drös med gamla och träslöjdsskadade elever nu. R.I.P. och tack för alla dova skrik och utskällningar genom åren, din gamle pingstvän!
Skicka en kommentar