För fjärde veckan i rad har jag nu kostat på mig att köpa en färsk svensk cd-skiva i original. Snacka om lyx. Jag vill ju att Roger & Lasse på Skivlagret också ska få ihop till hyran och kanske även ha råd med en extra öl ute på krogen. Ni behöver inte tacka, det var så lite...
Det började för en knapp månad sedan med Britta Perssons nya skiva (inte att förväxla med min gamla hemkunskapslärare Brita Persson, som för övrigt lärde mig - av misstag - göra tiodubbel portion av pulvermos när jag gick i åttan). Moto Boys utmärkta debut följde därefter, Lykke Lis omtalade nya alster lockade mig till ett inköp förra veckan (ville ha en riktig version av albumet och inte en ripoff med klent ljud från nån omgjord myspace-förhandare) och nu senaste älgade jag in i butiken och roffade åt mig ett ex av Niccokicks andra album för 129 pix.
Båstadsbandets efterlängtade uppföljare är som många recensioner påpekat en försköning av soundet från debuten med lite blås och stråkar. Väldigt bra så här efter några lyssningar. Det behövs fler som tar Pavements skeva poprock och gör den till sin grej. Dreamboy gjorde det fint förra året och nu är det Niccokicks tur igen. Bägge banden har som sagt en hel del gemensamt och nu återstår det bara att se om sångaren Andreas Söderlund är lite gladare än han brukar vara på scen när han och bandet kommer till Siesta! i slutet av maj.
Återstår också att se eller höra vilken nästa veckas svenska inköp blir på Skivlagret. I dagsläget har jag ingen aning...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar